Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Oscar Thorsing: Flottorna och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flottorna och freden 151
Donald gjorde det till sin uppgift att tvinga expertisen med sig och
han lyckades också att pressa engelska amiralitetet att slå ned sina
krav från sjuttio kryssare till femtio.
I förhandlingarna med amerikanarna avhögg han den gordiska
knuten genom att tillerkänna Amerika ett större antal tunga
kryssare än England mot att detta finge taga ut skillnaden i lättare.
Därmed var grunden lagd för ett engelskt-amerikanskt samförstånd
som det skulle bli ytterst svårt för den amerikanska "big
navy"-gruppen eller de engelska imperialisterna att rubba.
I den inbjudan som MacDonald utsände till de övriga tre stora
flottmakterna nämnes också den ■engelsk-amerikanska pariteten som
en utgångspunkt för förhandlingarna, vilka voro att anse som en
"direkt fortsättning" på Kelloggpakten. Konferensens uppgift skulle
vara att åstadkomma en begränsning av rustningarna, varvid den
i Washington reglerade frågan om slagskeppen skulle upptagas för
att undslippa de ersättningsbyggen som med nästa års ingång skulle
taga sin början. Därjämte betonades det, att England och Amerika
önskade u-båtsvapnets fullständiga avskaffande. För att bemöta
eventuella franska invändningar framhölls det att konferensen icke
skulle ha till uppgift att upprätta något nytt maskineri för den
marina avrustningen, tvärtom hoppades engelska regeringen att ett
avtal skulle åstadkommas som underlättade arbetet i den
förberedande kommissionen i Geneve och den beramade allmänna
avrust-ningskonferensen. Frankrike och Italien ansågo sig ej heller kunna
avslå inbjudan. Det förra betonade emellertid på nytt det enligt
dess mening oupplösliga sammanhanget mellan sjörustningarna och
övriga rustningsgrenar samt gjorde klart att det endast betraktade
konferensen som en förberedelse till en överenskommelse inom
Nationernas förbunds förberedande avrustningskommission och
framförde till slut sin gamla tes att endast ökade säkerhetsgarantier
möjliggjorde en nedrustning.
Redan före konferensen stod det sålunda klart att förhandlingarna
skulle bliva synnerligen segslitna. Medan engelsmännen i
Nationernas förbunds existens, i det nät av skiljedomsfördrag som spänts
över världen, i Locarnoavtalen och i Kelloggpakten sågo tillräcklig
säkerhet för en nedrustning, var detta icke fallet med den franska
regeringen, som med sitt påpekande om otillräckligheten av de
förefintliga säkerheterna lät förstå att den icke var beredd att
inskränka flottrustningarna med mindre Amerika och England eller
endast det senare i ett särskilt avtal förpliktade sig att komma Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
