Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Oscar Thorsing: Flottorna och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flottorna och freden 155
amerikanska förslaget skulle hela krigstonnaget uppgå till 1,200,000
ton för var och en av de båda makterna. Belysande för den
omkastning i styrkeförhållanden, som ägt rum sedan 1914, är att det
samlade tonnaget då uppgick till över 2 miljoner ton medan det
amerikanska höll sig under 1 milj.
De engelska och amerikanska förslagen inneburo inga
överraskningar. De beteckna i det stora hela en nedpressning av
rustningsnivån, vilket däremot icke kan sägas vara fallet med det franska
förslaget. Detta syftar till en betydande ökning av det nuvarande
tonnaget, vilket enligt den av franska parlamentet 1924 antagna
sjöförsvarslagen skulle komma upp till omkring 800,000 ton vid 1942
års utgång. 1936 skulle enligt de siffror Tardieu framlagt den
franska flottan omfatta 724,000 ton. Frankrike säger sig för
närvarande ha en flotta på 681,000 ton men då är i denna siffra
omkring 200,000 ton fartyg inbegripna, som befinna sig under
byggnad eller som icke ens påbörjats men beslutats av parlamentet. Det
franska byggnadsprogrammet för dessa år överträffar det
amerikanska, som uppväges därav att Amerika är berett att avstå från
ersättningsbygget inom slagskeppskategorien. Frankrike, som icke
hittills begagnat sig av sin rätt att bygga slagskepp, ämnar nu taga
denna i anspråk på grund av den famösa tyska pansarkryssaren.
Sitt samlade tonnagebehov motiverar den franska regeringen med
nödvändigheten att prestera en motvikt till Italiens 400,000 ton i
Medelhavet och hålla upp emot 200,000 ton vid övriga kuster för
att uppväga den tyskarna i Versaillesfördraget tillerkända men ej
utnyttjade rätten till en flotta av denna storlek. Den återstående
delen av tonnaget skulle erfordras för att trygga Frankrikes
förbindelser med dess kolonier. Inom parentes sagt utgör ju just denna
av franska tidningar framförda motivering ett bevis för
flottbehovens relativitet.
Ingenting tyder på att Frankrike skulle slå av på dessa krav, vilka
sägas ha bringat den engelsk-amerikanska överenskommelsen i fara.
Det kan förvisso sägas, som fransmännen göra, att det icke är med
tanke på något krig med Amerika eller England som Frankrike
utbygger sin flotta, och att dess anspråk icke skulle rubbas av en
tillökning i det engelska respektive amerikanska programmet. Men så
enkel är icke situationen. Ty medan England inskränker sina
rustningar och Amerika åtminstone sitt program, ökas de franska.
Därmed upprives naturligtvis hela grunden för ett internationellt avtal.
Ty praktiskt taget avvisar ju Frankrike varje som helst inskränk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
