Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Oscar Thorsing: Flottorna och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 Oscar Thorsing
ning i dess rätt att rusta. Och skulle ett avtal komma till stånd
som innebär en allmän höjning av rustningsnivån är ju detta icke
ägnat att undanröja farorna eller misstron. Värdet av ett avtal kan ju
endast ligga däri att viljan till nedrustning tager sig uttryck i det.
Fransmännen ha emellertid antytt en utväg med förslagen dels om
ett Medemavs-Locarno dels om ett Atlantavtal, som skulle garantera
den oskyldigt överfallna makten de andra signatärmakternas hjälp
eller åtminstone förplikta dem att såsom i Stilla havsavtalet ingå på
gemensamma överläggningar i händelse en kritisk situation skulle
uppstå. Men vad hjälpa garantier fråga engelsmännen? Vi ha
undertecknat Locarnoavtalen, enligt vilka vi ut fästa oss att bispringa
Frankrike med våra militära resurser, om det blir överfallet av
Tyskland. Genom Nationernas förbunds pakt ha vi iklätt oss förbindelsen
att vända oss mot den makt som griper till krig i strid mot paktens
bestämmelser. Frankrike har dessutom ingått garantiavtal med en
hel rad av de europeiska staterna och icke desto mindre ökas dess
militära utgifter år från år." Det är naturligt om engelsmännen med
detta för ögonen icke äro övertygade om att de franska rustningarna
skulle minskas om Frankrike erhölle nya garantier.
Tanken på ett Medelhavs-Locarno förefaller frånsett detta
fullständigt utsiktslös. Den engelska motviljan mot ytterligare militära
förpliktelser är för stark. Opinionen är icke på långa vägar
preparerad för ett steg, som skulle göra den engelska flottan mer eller
mindre till världens polismakt. I denna motvilja blanda sig nya
pacifistiska stämningar med de nationalistiska kraven på fri och
oinskränkt rätt att använda flottan såsom det nationella särintresset
kräver.
Det dilemma, som flottkonferensen råkat i, göra icke
förutsägelserna om konferensens resultat synnerligen optimistiska. Det är
emellertid av den allra största vikt att flottmakterna icke skiljas åt
utan att ha skapat någon grundval för fortsatta förhandlingar. Kan
detta icke ske vållas avrustningssträvandena ett fruktansvärt avbräck.
Den internationella avrustningskonferens, som Nationernas förbund
har på sitt program, skulle försvinna i ett obestämt fjärran och
förhoppningarna på ett internationellt avtal om rustningsbegränsning i
en nära framtid få skrinläggas. Och ju längre det dröjer innan
nationerna bryta med den nuvarande rustningspolitiken, desto svagare
bliva fredsgarantierna i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
