Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Victor Svanberg: Orons sångarätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örons sångarätt 163
eller tröttkörda människor; mer än skymta hinna de icke. Skulle
än ett och annat av dessa motiv vara upptäckta av andra diktare
har dock ingen förr absorberat deras stämningar så fullständigt och
så förälskat som Lundkvist.
Den stormande, blinda förälskelsen är rent av en smula oroande.
Som konstnär är Lundkvist enligt min mening mycket betydande.
Som idédiktare är hans ställning inte lika klar. Är han verkligen
aktivt inställd i det brusande moderna liv, han så åskådligt skildrar ?
Det verkar ibland, som om han stode utanför själv och njöte av
att låta strömmen flyta förbi sig. Eller är han kanske tvärtom för
mycket med? Det verkar ibland, som om han njöte av hastigheten,
hissnade och njöte av att hissna. Men intetdera sättet kan kallas
att verkligen leva i det nya livet. Att leva är icke att beskåda eller
hissna utan att vilja och välja, ta en del och förkasta en del. Att
leva är inte att låta strömmen glida förbi eller att glida med strömmen
utan att själv öka farten — eller ta spjärn mot den.
Ett sådant spjärn mot jäkt och hets återgives stramt och
sammanbitet i "Strejk" av Josef Kjellgren, en värdig medtävlare och
medarbetare till Lundkvist bland de fem unga. Kjellgrens styrka
är återgivandet av själva arbetet. I korta, andlösa rytmer kan han
fånga hetsen i en fabrik, maskinjättarna och människodvärgarna,
teknikens triumf och den hänsynslösa människoförbrukningen:
Nödsignalen skriker till
gällt,
befallande.
En kropp
slungad mot de roströda tackjärnshögarna.
Fingrar
med spräckta, oljiga naglar
trevar förstrött efter stod på det kalla cementgolvet.
Ansikte
uppåtvänt,
svart blod rinner tungt som beck ur mungiporna,
en trött blick lågar till och brister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
