Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Litteratur - Eivind Berggrav: Fångens själsliv - Gerard de Geer: Jordbrukskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Litteratur
livet ett högst beklämmande intryck, mest genom de glimtar den ger av
sjukligt ömtåliga sinnen och det meningslöst torftiga andliga liv ett
fängelse fortfarande bjuder. Också med risk att bli räknad till dem,
som tala i humanitärt oförstånd, kan man inte tillbakahålla omdömet
onödigt grymt och ovärdigt också om våra dagars fängelseliv. Samhället
har sin stora skuld i att brotten och brottslingarna komma till. Felande
barn böra framför allt hjälpas till rätta och riset är inte alltid det bästa
medlet. Att uppfostraren så gärna griper till riset beror väl oftast inte
på någon övertygelse om dess större värde för karaktärsdaningen utan
på att det är ett så bekvämt sätt att uppfostra och ytligt sett ger
bra resultat.
Brottslingen tages genom isoleringen ur sin miljö. Detta kan behövas
för många. Men när han sen som en blekvuxen källarplanta lämnar
fängelset igen, är han mer skyddslös än förut. Allmänhetens syn på den
straffade bidrar inte att hjälpa honom. Behovet av hjälpåtgärder för
frigivna fångar framhålles i denna bok liksom så ofta förut. Likaså
förtjänar pressen det påpekande som göres av dess metoder att lägga sten
på börda genom att rota i den anklagades familjeliv och hänsynslöst
prisge åt offentligheten vad som föga angår denna. Å andra sidan är
sådant för vissa brottslingar en utmärkelse som de eftersträva.
Återfallsbrottslingarna äro ett kapitel för sig. Man förstår om den,
som har polis och domstol bakom sig åtskilliga gånger, inte så lätt kan
skrämmas med vår Herre. Berggrav talar om, hur en svensk
fängelsepräst frågade en fängelsekund, som kom för fjortonde gången, om han
inte tänkte på, att de här domarna voro ett intet mot vad Gud hade i
beredskap åt honom, och fick till svar att om vår Herre finns till, så
är han nog gentil. Det finns tydligen optimism, som inte ens ett långt
fängelseliv kan utsläcka. Men hur går det med pessimisterna?
Gerard de Geer: Jordbrukskrisen. Bonnier. 181 sidor. Kr. 3:75.
Förf. till nämnda arbete utgav för icke så länge sedan några
ekonomiska och politiska betraktelser under titeln Sveriges andra
stormaktstid. Den boken väckte en viss uppmärksamhet på grund av den från
dogmer fria syn, som kännetecknade den. Detsamma kan sägas om
Jordbrukskrisen. Det är »en industrimans syn på ett aktuellt ekonomiskt
och politiskt problem» och ger sig sålunda icke ut för att vara något
annat än en enskilds funderingar över jordbrukets svårigheter och
möjligheterna att avhjälpa dem.
Som kanske kan vara att vänta, då en modern industriledare uttalar
sig, finner han icke böten i höjda eller nya tullar. Han pekar på
erfarenheten från järnhanteringen, som för få år sedan var i ett enligt
honom likartat eller än värre nödläge, men som vägrades statshjälp.
Om järnhanteringen icke nu tillhör de lukrativaste näringarna, kan det
dock icke förnekas att förhållandena äro avsevärt bättre och medlet
har härvidlag icke varit tullskydd eller dylikt stöd.
Det är väl icke så egendomligt, om det för en industriman synes
underligt att staten såsom för sockerproduktionen genom tullar täcker nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
