Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - In- och utrikes 28. 3. 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 195
OMSORGEN OM LANTARBETARNA blir allra störts, då
det gäller att varna för en förskjutning av jordbruksdriften i
riktning mot mera animalisk produktion. Om denna förskjutning
tillgår på det sättet, att man ökar betesvallarnas areal, betyder det
minskat behov av arbetskraft, alltså arbetslöshet.
Jordbruksministern skildrar i mörka färger den arbetslöse lantarbetarens lott. Det
hedrar hans goda hjärta, men man frågar sig vadan denna plötsliga
medkänsla med offren för näringslivets rationalisering. Industrin
har under åren efter kriget och krisen kastat ut massor av arbetare,
som blivit överflödiga genom nya produktionsmetoder. Inom de
kretsar och klaisser regeringen representerar, har det ansetts höra
till naturens ordning. När de arbetslösa krävt arbete eller
understöd, har man svarat, att de ha sig själva att skylla. De behövde
aldrig vara arbetslösa, om de bara ville arbeta för lägre löner. Hela
denna smärtsamma omläggningsprocess inom industrin har främst
utlöst lovsånger över vårt ekonomiska framåtskridande, vår effektiva
produktion, som satt oss i stånd att konkurrera på
världsmarknaden, som ökat vårt välstånd och vår kapitalbildning, som lagt
grunden till vår nya storhetstid. Rationaliseringen inom jordbruket
betraktas tydligen med helt andra ögon än rationaliseringen inom
industrin. En fattig syndig människa har svårt att tro, att detta
har isin grund i en så mycket större kärlek till lantarbetarna och en
så mycket större oro för hans öde.
IVERN ATT VARNA för den animaliska produktionen är för
övrigt i den kungliga propositionen så stor, att man låter den ena
sortens skäl slå ihjäl den andra. En utökning av betesvallarna
betyder visserligen minskning av brödsädesodlingen, men den lär inte
i och för sig betyda en ökning i kreatursstammen. Man sparar
arbetskraft och man sparar utläggen för det inköpta fodret, men
man producerar inte mera kött och mjölk och smör. En
översvämning av marknaden med dessa goda ting och en därpå beroende
prissänkning kan alltså inte bli följden av detta slags omläggning.
Och den synes inte heller enligt sakkunnigas vittnesbörd kräva något
nytt kapital. Då propositionen pekar på de "betydande tillskott av
kapital", som äro erforderliga vid en övergång till mera animalisk
produktion, måste en utökning av kreatursstammen åsyftas. Men
sker detta, förefaller det osannolikt, att behovet av arbetskraft skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
