Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - In- och utrikes 28. 3. 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 In- och utrikes
blir, att läget är hopplöst. Det finns inga föreslagna eller tänkbara
åtgärder, som kunna återställa t. ex. det amerikanska jordbrukets
räntabilitet, om man utan reservation skulle godtaga experternas
beräkningar. Samma tycks vara förhällandet i Sverge.
Jordbruksministerns sakkunniga ha efter bokföringsresultaten angivit
nettoavkastningen på lantbrukskapitalet till 2 proc. Tillämpar man denna
siffra på de 6,500 milj., vartill jordbruksfastigheter voro
uppskattade år 1928, får man en avkastning på 130 milj. Anser man det
å andra sidan rimligt, att förräntningen borde vara de 6 proc, efter
vilka den kommunala tgarantiskatten utgår, blir underskottet 4 proc,
d. v. is. 260 milj. kr. om året. Det verkar nästan som ett hån att
med utgångspunkt från dessa siffror komma stickande med de 9 milj.
kionorna i höjda spannmålstullar. De likna mera ett halmstrå än en
räddningsplanka.
LANTARBETARNA ÄRO INTE helt bortglömda i den stora
jordbrukspropositionen. Men det är svårt att se, vad man
egentligen vill använda dem till. De kallas fram än i det ena
sammanhanget och än i det andra. Än som olyckskamrater till jordens ägare,
än isom medansvariga för nödläget, än som lockmedel för
hårdhjärtade tullfiender. "Tullar å brödsäd torde i form av högre
arbetslön jämväl komma de vid de brödsädesodlande jordbruken
sysselsatta arbetarna till godo", heter det på ett ställe. Uttrycken äro
införda i sådant sammanhang, att de kunna förklaras endast åsyfta
det förflutna, men samtidigt locka de läsaren att tro, att den av
regeringen föreslagna tullhöjningen även till någon del bör hamna
hos jordbrukets lönarbetare. Man erinras om hur låga
lantarbetarlönerna äro i jämförelse med industriarbetarnas, men i annat
sammanhang får man veta att missförhållandet mellan jordbrukets
produktionskostnader och det allmänna prisläget framför allt beror på
att arbetskraften ingår som en så väsentlig post bland kostnaderna,
och att lönerna ligga 80 proc över nivån 1913. Skall en vän av
det svenska jordbruket alltså sörja över att lantarbetarna fördärva
jordbrukets räntabilitet? Eller skall han vara glad över att en del
av jordbruksbefolkningen inte har det sämre nu an 1913?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
