Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Elof Lindberg: Den svenska avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Elof Lindberg
försvarsfrågan ägt rum under senare år. Även för en fullt objektiv
bedömare måste det istå klart, att den nya krigsteknikens
landvinningar iställa folken inför nya problem, som kräva den allvarligaste
uppmärksamhet och nödvändiggöra en omprövning utan dröjsmål
av militärväsendets ändamålsenlighet. De som 1925 trodde, att den
nya försvarsorganisationen representerade det erforderliga måttet av
militär beredskap, ha rättighet att tvivla på beredskapens effektivitet.
"Neutralitetsförsvaret" synes sålunda vara utmönstrat och
"självständighets försvaret" förefaller att vara lika omöjligt, i varje fall
för småstaterna. Det är "solidaritetsförsvaret" som nu tränger sig
fram vid sidan om avväpningskravet. De nya förstörelsemedlens
beskaffenhet föranleder en dylik omvärdering. Men i samma mån
som kunskapen ökar om "det nya krigets skepnad" växer den
pacifistiska rörelsen och blir en faktor att räkna med även i den
praktiska politiken. Att taga detta ad notam är klok politik och alis
icke ansvarslöst lättsinne.
Ett avgörande inflytande på utvecklingen bort från 1925 har övats
av de militära fribytare som tagit till orda för att påvisa ett
kommande krigs hemska perspektiv. Vad de i detta avseende förkunnat
har förts vidare av pacifisterna och fallit i god jordmån, ehuru
pacifismen icke haft fältet alldeles fritt för sin propaganda. De ha
mött motstånd från den militärvänliga sidan i både tal och skrift,
men den bevisning som presterats har haft även för lekmän
påtagliga luckor. Pacifismen har behållit övertaget.
Man må säga vad man vill från militärt håll, men för närvarande
synes frågan om ett land med framgång kan militärt skyddas vara
med nej besvarad. Sådant är det intryck man får av
meningsutbytet de militära fackmännen emellan. Hur svaret i en framtid
kommer att se ut må lämnas öppet, men även i vissa
försvarsvänliga kretsar är man böjd att tro, att anfallsmedlen komma att
utvecklas i hastigare tempo än försvarsmedlen. Man må icke undra
på att den trygghetskänsla ett militärt försvar avser att ge är
underkastad förvittring.
Kravet på svensk avrustning vinner anslutning i allt vidare
kretsar, men det är säkert en överdrift att påstå att en majoritet nu
går att uppbringa för militärväsendets avskaffande. Om man nöjer
sig med att säga, att inom arbetarklassen en sådan majoritet är
för handen och att därutöver bland landsbygdsbefolkningen av icke
betydelselösa skaror gives anslutning till avväpningskravet, torde
detta vara en riktig bild av det nuvarande läget. Men helt annor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
