Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Elof Lindberg: Den svenska avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska avrustningén 211
i landet är det i stället de principiella linjerna som fånga
uppmärksambeten. Där är det icke fråga om vilket militärförsvar vi skola
ha, utan huruvida vi skola ha något militärförsvar alls.
Vi bevittna pacifismens stora fälttåg, ett verkligt masisuppbåd
under avrustningens fana. Ännu för blott fem år sedan var
pacifismen utan betydelse både vid de politiska rådslagen och i
folkmeningen. Avrustningsmotionerna vid 1924 och 1925 års riksdagar
betraktades ganska allmänt som liggande utanför ramen för realistisk
politik. Man kan säga att vid denna tidpunkt var den antimilitarism,
som den militaristiska stormlöpningen före 1914 förmått uppamma
inom de breda folklagren, i själatåget. Antimilitarismens
avantgarde hade bolsjeviserats. De socialdemokratiska ungdomsledarnas
positiva försvarsintresse utlöste mycket ringa opposition bland
ungdomsskarorna. Den äldre arbetargenerationen stod välvilligt passiv
till socialdemokratins sysslande med sitt "demokratiska
försvarssystem". Inom den borgerliga vänstern voro yttringarna av
pacifistisk syn proportionsvis ännu svagare än inom den socialistiska
världen. Dåvarande statsminister Sandler torde ha givit ett
någorlunda riktigt uttryck för stämningsläget, sådant det kunde uppfattas,
då han i ett anförande vid 1925 års riksdag yttrade: "Då
demokratin träder fram till att sätta sin prägel på
försvarsorganisationen, då blir den själv därav icke oberörd. Då försvarsväsendet
ordnas in i det demokratiska samhället, vinner försvaristanken allt
större rum i demokratins hjärta. Den känner sig på helt annat
sätt än förr bära ansvaret för hela nationens öde och trygghet,
och den blir mera vaksam och varsam både i fråga om bevarandet
av reella maktmedel och bevarandet av trygghetskänslan inom
nationen."
Var äro vi nu? För redan andra gången motionerar
socialdemokratiska riksdagsgruppen i år om en ny försvarsutredning som skall
omfatta även den isolerade svenska avrustningén, och detta krav
understödjes i borgerliga kretsar. Man har här att göra med en
koncession åt den del inom demokratin, som känner sig vara
befriad från att behöva visa vaksamhet och varsamhet i fråga om
de "reella maktmedlens" bevarande. Demokratin reagerar
annorledes än det förutsattes 1925.
Detta betyder icke, som från högerhåll säges, att demokratin har
en dålig karaktär. Pacifismens stora utbredning och de
demokratiska politikernas hänsynstagande till detta faktum sammanhänger
med att man nu börjat förstå, att en förskjutning av sakläget i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
