Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Elof Lindberg: Den svenska avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Elof Lindberg
liga maktmedel. Den som hänger sig åt en sådan tro måste med
pacifisterna sätta grannarnas rovdjursinstinkter i tvivelsmäl. En
motivering av detta slag skulle dock kunna accepteras om det icke
vore så att tillvaron av en militärmakt — stor eller liten — i sig
själv utgör ett riskmoment. Historien ger belägg för detta.
En liten militärorganisation får en helt annan valör om den
placeras in i ett större sammanhang. När militärvännerna råka i
trångmål i diskussioner med pacifisterna försumma de icke att påpeka
detta, ehuru effekten vanligtvis blir motsatsen till den avsedda. Med
allianser följa ökade risker. Vi bli misstänkta samtidigt med våra
förbundna och kunna indragas i krigiska förvecklingar av vilka vi
icke ha något eget intresse och på vilkas utbrott vi icke kunna öva
något inflytande.
Ur samma synpunkter är "solidaritetsförsvaret", sådant major
Bratt utvecklat det i sin senaste bok ("Försvarsfrågan i stöpsleven"),
en farlig tingest. Vi äro här framme vid det andra skäl som
åberopas för att Sverge skall behålla en militär rustning. Så länge
en eller flera starka militärmakter stå utanför solidariteten får
solidaritets försvaret sin spets riktad mot dem. Häri ligger en fara.
Den uteslutes icke genom en fredlig motivering för försvarets
existens. Ententen och Trippelalliansen tillkommo för jämviktens och
fredens skull, men ingendera gagnades därav. Om vi göra oss
delaktiga i ett "solidaritetsförsvar" ha vi avhänt oss vår
handlingsfrihet. Ingen har i detta nu rätt att misstänka vårt land för fientliga
avsikter, men hur blir det om vi ställa vårt öde i beroende av
länder, vilka icke på samma sätt som vi äro fredade från misstanken
att hylla våldets medel?
Att Sverge är pliktigt att efter sin förmåga bidraga till
uppbyggande ,av en internationell rättsordning och till skapande av
garantier för dess bestånd behöver icke diskuteras, då saken är
självklar. Men är det icke en felsyn att en dylik insats betingar
militära rustningar i vårt land? Pacifisterna äro visst icke så
främmande för folkstämningarna i Europa, som deras motståndare göra
gällande. De veta att det främst är i de små staterna som
av-rustningssynpunkterna vinna utbredning och att folkmeningen i de
stora länderna ännu icke är mottaglig för pacifistiska
betraktelsesätt mer än i ganska ringa utsträckning. Där sätter man
avrust-ningen eller nedrustningen i beroende av att garantier lämnas för
säkerheten. Men skulle detta verkligen nödvändiggöra att
småstaterna stå till tjänst med militära maktmedel för säkerhetens garan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
