Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Elof Lindberg: Den svenska avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska avrustningen 215
terande? Vad är det som vållar att de stora militärmakterna känna
sig otrygga? Det är deras ömsesidiga rustningar eller fruktan för
ökade rustningar i länder med obetydlig militärorganisation. Vilja
de komma ut ur det nuvarande olidliga tillståndet ha de medlen
därtill i sin egen hand. De små staterna böra icke visa solidaritet
med dem, som göra freden osäker. De ha en angelägnare uppgift
i att sluta upp på de tvångs avrustade staternas sida genom att för
egen del frivilligt bryta med rustningssystemet.
Det vore egendomligt om icke en skandinavisk avrustning, ett
utan yttre tvång lämnat exempel på att säkerhet och trygghet icke
göras beroende av vare sig nationella militärorganisationer,
försvarsallianser eller en internationell vapenmakt, skulle medverka till att
bryta den hypnos, i vilken de militära stormakternas folk nu
befinna sig. Icke ens diktaturerna kunna i längden förbli oberörda.
Föreställningen att Ryssland och Italien alltid komma att gå sin
egen väg behöver kraftigare bestyrkande än blotta påståendet för
att göras till axiom.
Major Bratts ’’solidaritetsförsvar" måste bestämt avvisas av
pacifisterna, som ur hans bok dock med tillfredsställelse citera att ett
svenskt militärväsen, även om det bygges upp efter moderna
principer, "icke isolerat kan väntas fylla de krav, som det strategiska
läget skulle uppställa". Detta är nytt bränsle till det bål pacifismen
reser för det militära rustningssystemet.
"En försvarsutredning måste taga upp frågan från botten, och på
botten ligger den isolerade avrustningen som första
diskussionspunkt", framhåller major Bratt vidare. Borgerliga pressorgan och
en militär tidskrift instämma. Alla förmoda att diskussionen skall
utmynna i att frågan avföres från dagordningen. Det är att hoppas,
att utgången blir en annan. Om ett land med Sverges historia och
läge finner sig böra iställa sin trygghet i beroende av militära
maktmedel, hur vill man då motivera att stater, som befinna sig sämre
till, skola förvägras att bygga upp en militärorganisation för sin
räkning? Eller för solidaritetens skull? Äro de moraliska
fredsfaktorerna och Nationernas förbunds tillvaro garantier nog för dem,
varför icke för småstaterna i Europas periferi? Dessa frågor böra
kanske besvaras innan den svenska avväpningen mönstras ut ur
diskussionen i en blivande kungl, maj :ts utredningskommitté, annars
får man befara att pacifismen gör sig urarva till
försvarsutredningen och går sin egen framgångsrika väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
