Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Alfred Petrén: Steriliseringsfrågan ur rashygienisk och social synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Steriliseringsfrågan ur rashygienisk och social synpunkt 225
skall i det enskilda fallet givas av medicinalstyrelsen.
Emellertid kan det verkligen ifrågasättas, huruvida det, även när enbart
rashygienisk indikation för sterilisering av en psykiskt normal
individ föreligger, verkligen skall anses nödigt, att medgivande till
åtgärden lämnas av medicinalstyrelsen.
Som framgår av presidenten Schlyters nyligen i dagspressen
publicerade inlägg i frågan, synes det i själva verket bland juristerna icke
råda enighet om att sterilisering i dylikt fall skulle vara straffbart.
Det är mig också bekant, att det i vårt land finnes kirurger, som anse
sig ha befogenhet att å psykiskt normal individ, när han det själv
begär, verkställa sterilisering i rashygieniskt syfte. Otvivelaktigt
är emellertid, att de flesta läkare icke torde våga detta, så länge vi
äro i saknad av vägledande bestämmelser på området, och vid
sådant förhållande kan det ej anses opåkallat att införa sådana. Skulle
emellertid därvid, som de sakkunniga föreslå, en läkare icke få
rättighet att, utan framställning till medicinalstyrelsen, i dylika fall
företaga sterilisering, när båda makarna äro ense därom, så torde man icke
ha att räkna med, att sterilisering å psykiskt normala individer i
rashygieniskt syfte i någon nämnvärd utsträckning kommer att äga rum.
Visserligen föreslås, att de handlingar, som röra framställning om att
få bli steriliserad, skola vara undandragna offentligheten, men det
torde vara obehagligt nog för en människa med normalt känsloliv att ingå
med dylik framställning till ett ämbetsverk, där dock ett flertal
befattningshavare av högre och lägre grad få taga del av densamma.
Man vill nog helst, att angelägenheter av så intim art icke skola
behöva läggas fram för någon annan än den läkare, som konsulteras
för ändamålet.
Annorlunda ligger ju saken, när fråga är om psykiskt defekta
individer, som icke kunna anses hava rättslig handlingsförmåga. Här
måste det anses vara i sin ordning, att det blir noggrannare
lagbestämmelser rörande befogenheten att företaga sterilisering. I det
föregående har erinrats om att, när medicinalstyrelsen förordat en
lag om sterilisering av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka,
det — med hänsyn till våra ofullkomliga rasbiologiska
kunskaper — skett mindre i rashygieniskt syfte än av humanitära skäl.
Riksdagens skrivelse i frågan gick också ut på att få regler fastställda
när dylika individers sterilisering av sociala skäl borde vara tillåten.
Som jag redan antytt, är emellertid de sakkunnigas förslag, även i
vad det gäller psykiskt defekta, i huvudsak byggt på rasbiologisk
grund. Icke ens obotligt sinnessjuka eller från barndomen
sinnesslöa få sålunda enligt detta lagförslag steriliseras enbart av social
indikation. För sterilisering av sinnessjuka, sinnesslöa eller
fallandesjuka, som äro varaktigt ur stånd att handhava vårdnaden om sina
barn, fordras nämligen — enligt stadgandet i första paragrafens
andra stycke —, att "skäl äro att antaga att sjukdomen är ärftlig".
Det kan ju synas, som det ej vore stor skillnad mellan denna
formulering och den i paragrafens första stycke förekommande for-
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
