Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Litteratur - E. J. Linders: Vårt befolkningsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 Litteratur
är värre än före kriget, är det, enligt författarens definition av optimum
(def. 4), svårt att inse varför så skulle vara fallet. Den svenska
levnadsstandarden har under det sista decenniet starkt ökats. Det är för
närvarande knappast fruktbart att urgera, »att på grund av trängsel
på arbetsmarknaden» vårt lands befolkning nu skulle ha särskilt »svårt
att uppehålla (min kurs.) sin levnadsstandard».
Då författaren vidare analyserar delområden av näringsliv och
arbetsmarknad kommer han emellertid med tillhjälp av sin rika sortering av
definitioner till delvis motstridiga resultat. Landsbygden skulle
således vara underbefolkad. Detta är onekligen korrekt enligt definition 1,
men enligt samma definition är hela Sverge underbefolkat, och hade
författaren i stället använt sig av definition 3 skulle även jordbruket vara
överbefolkat.
Däremot konstaterar författaren relativ överbefolkning i de stora stäj
derna, vilka som bekant kunnat glädja sig åt det största ekonomiska
framåtskridandet under denna tid. Jag måste tyvärr medge att det
undgått mig, villœn av författarens definitioner som denna gång kommit till
användning.
För att inte hårdare taxera läsarens tålamod vill jag här blott nämna
att författaren ytterligare konstaterar »social», »lokal» och »professior
nell» överbefolkning. Jag skall i stället övergå att kort omnämna de
botemedel, som författaren rekommenderar gentemot den »relativa
överbefolkningen i Sverge», den »lokala överbefolkningen» i de stora
städerna, den »lokala underbefolkningen» på landsbygden samt den
»sociala» och »professionella» överbefolkningen.
Med viss överraskning finner man författaren inledningsvis i polemik
gentemot födelsekontrollens förkämpar. Han framhåller framför allt faran
av stagnation vid minskad nativitet och som auktoritet anför han ingen
mindre än »ledaren för Italiens officiella statistik». I sak önskar jag ej
på denna punkt polemisera med författaren utan anmäler endast en
undran hur detta resonemang bör samordnas med den relativa
överbefolkningsteorin. Som vidare botemedel föreslås en förbättring av
jordbrukets villkor samt en kraftig ökning av den inre kolonisationen. Då,
som bekant, jordbrukskrisen bottnar i en internationell överproduktion
av cerealer, förefaller botemedlet knappast väl valt, då en sådan
användning av samhällets produktivkrafter enligt definition 3 skulle medföra
fara för överbefolkning.
Som botemedel mot den »sociala» och »professionella»
överbefolkningen föreslås en monopolisering och ransonering av den högre
undervisningen under motivering att »individens nutidsintressen» böra
underordnas statens »framtidsintressen». Frånsett om det verkligen ligger i
statens framtidsintresse — vad detta ord än må innebära — att göra
bildningsmöjligheterna mer knappa än de för närvarande äro, rimmar
denna författarens monopolsträvan illa med hans generella fördömmande
av fackföreningarnas monopolsträvanden. Eller skulle verkligen
exempelvis »tandläkarmonopolism» med statshjälp moraliskt och ekonomiskt stå
på ett högre plan än den ryktbara »murarterrorn» ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
