Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Litteratur - E. J. Linders: Vårt befolkningsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 237
samband med författarens definition 1 visats att även detta tillstånd
väl kan rubriceras som underbefolkning, för det fall man anser vissa
»kulturvärden» som indispensabla. Ännu skarpare framträder dualismen,
då författaren närmare definierar relativ överbefolkning. Sådan är
nämligen för handen, »då på grund av trängsel på arbetsmarknaden ett
lands invånare ha svårt att uppehålla sin levnadsstandard». (Def. 3)
Om underbefolkning skall föreligga eller ej bestämmes sålunda av en
subjektivt färgad faktor (»en viss kulturnivå»); om överbefolkning skall
föreligga eller ej, bestämmes av en mer objektivt betonad faktor,
levnadsstandard. Över- och underbefolkning bestämmes således efter olika
grunder och definitionerna skära varandra. En given situation kan
de-finitionsmässigt rubriceras antingen som över- eller underbefolkning.
Med ökad skärpa framträder dualismen i författarens föreställningar,
då han definierar befolkningsoptimum. I den gängse ekonomiska
litteraturen har detta begrepp en klart definierad mening. Det är möjligt
att begreppet behöver fördjupas, det är även möjligt att det i sista
hand kommer att visa sig opraktiskt, men vilka anmärkningar man vill
rikta mot detta begrepp, definitionsmässig klarhet saknar det icke. Med
optimum menas helt enkelt den folkmängd, som under givna betingelser
lämnar den största nationalinkomsten per huvud av den berörda
befolkningen. Befolkningsoptimum är således ett ekonomiskt begrepp. Denna
gängse definition skulle väl kunna anknytas till författarens
definition 3, men ej till hans definition 1. Docenten Linders löser svårigheten
genom en kompromiss, till vars förträfflighet han förgäves åberopar
även prof. Fahlbecks stora auktoritet. »Befolkningsoptimum är den
folk-numerär, som i ett givet tidsmoment på samma gång ger den högsta
förhoppningen om folkets bestånd och framtida utveckling samt den högsta
välmåga för de enskilda medlemmarna av folket». (Def. 4.)
Genom att låta optimum bestämmas av två sidoordnade faktorer,
varav den ena är av objektiv och den andra av subjektiv art, anpassas
optimum formellt efter båda de angivna definitionerna. Men samma
svaghet och samma absoluta oförenlighet, som utmärkte definitionerna
var för sig, framträder med ökad skärpa genom denna onaturliga
kompromiss. Genom att variera den subjektiva faktorn kan man i varje
enskilt fall konstatera befolkningsoptimum eller frånvaron därav, allt
eftersom det passar sig.
Denna sammanfattning av författarens definitionsmetoder är långt ifrån
fullständig. Den är dock tillräcklig att visa att författaren går rikt
rustad till värvet att bedöma den praktiska verkligheten. Genom att
tillgripa än den ena än den andra av sina definitioner (1—4) kan
han i själva verket rubricera varje ’befolkningssituation som antingen
över-, optimal- eller underbefolkning.
Författaren övergår nu till frågan vilken befolkningstyp Sverge för
närvarande skall anses ha. Utan att närmare gå in pä detaljer kan
det här konstateras att författaren tror sig kunna konstatera en »relativ»
överbefolkning i Sverge för närvarande. Belägget härpå är vårt
»segslitna» arbetslöshetsproblem. Förutsatt att arbetslösheten nu verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
