Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Litteratur - John Dewey: The Quest for Certainty - Robert Graves: Farväl till alltihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 Litteratur
denna absoluta och oföränderliga verklighet i de skiftande företeelserna
som omge oss. Tankens uppgift synes vara att spegla verkligheten. För
Dewey och den strömning inom det nutida tänkandet, som han
representerar, är tänkandet och kunskapen en aktiv insats av mänskorna i
det naturförlopp, varav de äro en del. Tanken blir ett instrument
varmed verkligheten förändras, idéerna äro verktyg, som vi begagna oss av
för att åt det vi anse för eftersträvansvärt skapa den trygghet, som
de omedelbart givna upplevelserna inte besitta. De som äro intresserade
av att fundera över de grundläggande förutsättningar, som ta sig
uttryck i den vardagliga diskussionen om vetenskap och religion, moral
och samhällsomdaning, kunna inte gå till någon bättre utläggare av den
experimentella och dogmatiska ståndpunkten än Dewey. Han har i
sitt amerikanska hemland övat ett utomordentligt stort inflytande på
tänkesätten inom olika kulturområden, inte minst uppfostringsväsendet.
Han representerar ett Amerika, som gärna kunde vara lite mera bekant
även i vårt eget land, där de överlägsna omdömena om det
amerikanska kulturlivet inte alltid grunda sig på någon mera ingående
kännedom om strömningarna under den ofta frånstötande ytan.
Robert Graves: Farväl till alltihop. Tiden. Kr. 7:50.
Pacifismens mest övertygande förkunnare fostras vid fronten. Det
märker man allt tydligare för var skildring vi få av kriget. Det är
dyrköpt sakkunskap de ha att ge och man kan bara hoppas, att det inte ska
vara förspilld möda, när de ge ojss del av den. Den första engelska
upplagan av Graves’ bok, Farväl till alltihop, kom i november 1929,
den femte i december samma år. Man kan gissa, att vad som skaffade
denna krigsbok en så ögonblicklig framgång, inte bara var det
hänsynslösa blottandet av sådant, som man till varje pris vill hålla folk
i okunnighet om: moralen i internatskolorna, trakasserierna från
befälet t. o. m. i frontlinjerna, morden på de egna sdldaterna, som
vägrade gå fram, förluster genom felgrepp, dålig utrustning och
organisation eller genom generalstabens svaghet för räta linjer, den av
krigsledningen ombesörjda prostitutionen bakom leden o. s. v. Man kan
säkert öcksa i hög grad tillskriva Graves7 succés den utomordentligt
verkningsfulla kärvheten i framställningen, matter-of-fact-stilen och den
lugnt framflytande, enkla, nästan stillsamma framställningen, som inte
går undan för någonting, men heller inte poängterar. Det skulle också
vara ganska meningslöst, när det man skildrar lyser med så grella färger
av blod och smuts och skriker så högt av fasor.
Graves kommer från skolan direkt till krigstjänsten som frivillig.
Han har haft svårt för att finna sig i pennalismen i skolan, men denna
gjorde förmodligen soldatlivet mindre motbjudande. Han är en frisk,
käck nittonåring, när han för att slippa undan Oxford, som han är
rädd för, ger sig in i krigstjänsten. Han beräknar att kriget ska vara
slut, innan han blir färdig att skickas i aktiv tjänst. Vid skolan har han
lärt sig boxning för att skaffa sig fred för sportpamparnas översitteri.
Han är duktig bergklättrare och flitig medarbetare i skolans tidning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
