Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Händelser och spörsmål - Den högre lantbruksundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 247
Såsom ovan påpekats, bygger förslaget till lantbrukshögskola på
principen: studentexamen som inträdeskompetens. Nu är det emellertid så,
att denna högskola framför allt har till syfte att utbilda folk med
uppgift att handleda den vuxna bondebefolkningen i utövningen av
jordbruksnäringen. Denna uppgift ställer särskilda krav på handledarnas förmåga
att bedöma bondebefolkningens psykologi och vinna dess förtroende.
Erfarenheten här i landet har visat, att i flesta fall de lantbrukslärare och
konsulenter, som utgått ur den jordbrukande befolkningens egna leder
blivit de mest framgångsrika i sin gärning. På grund härutav är det
angeläget, att det ordnas så, att lantbruksskolans elever i största möjliga’
utsträckning rekryteras från jordbruksbefolkningen. Genom att sätta stu^
dentexamen som den normala inträdeskompetensen till lantbrukshögskolan
äventyras emellertid detta. Givet är ju, att de befolkningslager, ur vilka
de flesta studenterna framgå, komma att, om det föreliggande förslaget
antages, bliva talrikt representerade bland lantbrukshögskolans elever!
Men till dessa befolkningslager torde icke bondebefolkningen vara att
räkna. Erfarenheten ger i stället vid handen, att det oftast varit via
folkhögskolor och lantmannaskolor, som jordbrukarungdomens intresse
för konsulentens och lantbrukslärarens kall väckts. Att genomföra det
föreliggande förslaget synes därför vara att klippa av en värdefull och
livgivande åder utan att därmed vinna annat än uniformitet med andra
högskolor. Det förefaller, som om detta icke vore värt priset.
Även i ett annat avseende måste principiella betänkligheter anmäla sig
mot förslaget. Försöks- och forskningsverksamheten i fråga om de
till-lämpade vetenskaper, som äro av betydelse för jordbruket, har sedan ett
tjugotal år sedan haft sin egen anstalt, den s. k. centralanstalten. Detta
kan ju anses ha varit befogat under den tid, då landet saknat
undervisningsanstalter på jordbrukets område med klar vetenskaplig inriktning.
Men annat måste läget bliva efter tillkomsten av en vetenskapligt inrike
tad högskola. Det kan inte försvaras, att de främsta vetenskapsmännen
på området isoleras från undervisningen. De måste med eller mot sin
vilja sättas i tillfälle att bilda skola. Det är också orimligt att icke de
personer, som i lantbrukshögskolan hålla på att utbilda sig för
uppgifterna att ute i landet dels leda det lokala försöksarbetet och dels göra
försöksverksamhetens resultat fruktbringande i jordbruket, skola under sin
studietid få tillfälle att följa den centrala försöksverksamheten och lära
känna dess metoder. Ännu andra skäl tala för att här liksom vad som
redan är ett faktum i fråga om skogshögskolan och skogsförsöksanstalten
bringa högskola och försöksanstalt i organisk samverkan. Denna mening
torde delas av det övervägande flertalet av dem som i detta nu äro
verksamma som lantbrukslärare och konsulenter. I propositionen har man icke
kunnat helt negligera denna opinion. Sammanförandet av de båda
anstalterna avvisas icke — det ställes på framtiden. En annan gång alltså —
men en annan gång skall säkert nu som alltid visa sig vara en skälm.
Låt bara högskolan bli en verklighet med centralanstalten i orubbat bo,
och läget är fastlåst för alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
