Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Händelser och spörsmål - Franska partikongressen - Ransonering och fri prisbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 251
på ordinarie kongress att besluta om. Då begärde minoriteten, att det
nuvarande styrkeförhållandet skulle läggas till grund. Det avvisades och
det förefaller med rätta. Till slut efter beslutets fattande, tillkännagav,
minoriteten, att den kom att fortsätta sin agitation för att dra partiet
över på sin linje, vilket av majoriteten ansågs opåkallat.
Dessa frågor ledde som sagt till häftiga sammanstötningar, så häftiga
att det i referaten gång på gång talas om sprängning. Hur pass hotande
en dylik eventualitet var är omöjligt att bedöma. Nog vore det i alla fall
att dra konsekvenserna en smula för långt, om man för dessa dock
relativt underordnade frågors skull, skulle driva det till sådana
motsättningar, att de icke kunde utjämnas. Dessbättre förefaller det, som om
sinnena redan hunnit lugna sig.
Ransonering och Vi äro alla vana vid att anse den fria prisbildningen
fri prisbildning som en ^ra myc^e^ bättre metod att fördela varorna
åt folk än ransoneringen. Den senare förbinda vi
med kristid och varubrist och byråkrati och allt otrevligt. Låt priserna
stiga då det är ont om ep vara och låt dem sjunka då det blir rikligare
tillgång, så får den köpa som helst vill ha och andra bli utan. Det kan
väl knappast anföras som ett avsteg från detta system, att många varor
ha mycket fasta priser, som inte ändras, därför att det blir stor
efterfrågan. Man bara skyndar sig att producera mera till det gamla priset.
Men det finns ting, som man inte lätt kan öka tillgången på och däf
man ändå — åtminstone hos oss — behåller de fasta priserna. T. ex.
biljetter till teatrar, konserter och biografer. Blir det stor tillströmning, får
folk stå i kö, precis som under kristiden. I ett samhälle med den fria
prisbildningen som verkligt ideal skulle man bjuda ut biljetterna till de
högstbjudande. Det berättas från Newyork, att teatrarna vid Broadway
velat följa denna prisbildningsregel, men med så nedslående resultat,
att man nu sökt återvända till ransoneringsmetoden. Den metod för
prisbildning, som förut tillämpats, har varit att biljettagenturer köpt upp
t. ex. hela antalet biljetter till en god del av parketten för de första åtta
veckorna en ny pjäs spelas. Går inte pjäsen faller hela förlusten på
agenturerna. De få sälja biljetterna till vad helst de kunna få.
Naturligtvis måste de ta igen dessa förluster, då en pjäs drar fulla hus, och det
ha de också gjort så grundligt, att biljetterna kunnat gå upp till över
50 kr. stycket, med påföljd enligt teaterdirektörernas mening att den
stora publiken blivit skrämd bort och vant sig av med att gå på teatern.
Nu ha direktörerna enligt The new republic beslutat avskaffa
spekulationen och låta allmänheten få biljetter till kända och fasta priser. Den
ekonomiska verkligheten är mångskiftande, och om man vågar lära något
av exemplet från Broadway, är det kanske bara att inte vara dogmatisk.
Inte ens när man predikar över en så utmärkt text som den fria
prisbildningens fördelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
