Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - In- och utrikes 30. 4. 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 In- och utrikes
i kommande regeringars sätt att handskas med den ömtåliga frågan
om medlemmarnas uppdrag i det lenskrida affärslivet.
NÅGON OMVÄNDELSE av den svenska högern till gamla
liberala frihetsprinciper vid behandlingen av misshagliga utlänningar
har man däremot ingen anledning att hoppas på. Främling synes
fortfarande vara detsamma som fiende utan mänskliga rättigheter,
så snart han har en främmande och samhällsfarlig tro.
Justitieministerns försvarstal för utvisningen av kommunisten Hurmevaara
kunde ha hållits för 30 år sen utan annan förändring, än att
kommunist fått bytas ut mot socialdemokrat. Och med juristens
oförmåga att fatta värdet av en vidsträckt medborgerlig rörelsefrihet
tävlade värdigt den okänslighet för medmänniskor i olycka, som en
representant för den kristna kärleksläran avlades att demonstrera.
Förtrytelsen hos de -socialdemokratiska talarna var uppriktig liksom
gensvaret från meningsfränderna i kammaren. Det kändes ett grand
uppbyggligt att vara socialdemokrat.
ÄR EN GILLAD ANMÄRKNING ett misstroendevotum?
En rad liberala tidningar finna det självklart, att svaret måste bli
ja. Då riksdagsmajoriteten inte vill dra samma konsekvenser,
förklaras detta bero på partitaktiska hänsyn och anses leda till m
upplösning av partiernas ansvarskänsla med mera sådant. Man
glömmer i denna kritik flera väsentliga ting. En riksdag måste ha möjlighet
att skapa former för sitt umgänge med regeringen, som tillåta en
majoritet att ge uttryck åt sin mening, just sådan som denna mening
är. Om majoriteten ogillar en regeringshandling men inte anser
detta vara anledning nog till regeringens avgång, vore det ju löjligt,
om medel skulle saknas att uttrycka just detta och ingenting annat.
Regeringen har sin frihet obeskuren att tillägga anmärkningen
sådan vikt, att den gör saken till kabinetts fråga. De liberala
kritikerna synas inte märka, att deras tolkning gör dechargen
meningslös under ett verkligt parlamentariskt system, då en regering
stöder sig på en majoritet i riksdagen. Det kan väl inte vara
meningen att denna majoritet skall driva bort sin egen regering? Eller
skall det ingå i dess parlamentariska skyldigheter att finna allting
rätt som far gör? Båda utvägarna äro lika oframkomliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
