Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - Erik Blomberg: Tidens romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 Erik Blomberg
Hjärtats musik, den skygga, trånsjuka visan, som överröstats av
de nya maskinernas och den nya trafikens dån, började ljuda på nytt
ur skogens skymning eller ur en enslig kammare. Den själfulle
fiolspelaren blev 90-talistens favoritmodell. Mest gripande möter han
oss hos en svensk målare i Ernst Josephsons Näcken-figurer och
framför allt i hans Strömkarl, där den romantiska gestalten flyttas
ut i det nakna, obarmhärtiga dagsljuset som ett offer åt tidens gudar.
Det var säkert inte bära för att rädda sin själ som dessa konstnärer
drogo sig tillbaka till ensamheten, 90-talsmystiken bör betraktas
både som en protest mot den vetenskapliga materialismen och som
ett trötthetstecken efter naturruset och den ilsnabba tekniska
fram-ryckningen. Människan fylldes plötsligt av ångest inför de övermäktiga
krafter, som hon trollat fram både inom och utom sig själv; att
denna ångest var berättigad visade ju sedan världskriget.
Katolicismen fick åter makt över sinnena, och de forna rabulisterna med
Strindberg i spetsen gå i kloster, en märklig parallell till
romantikens utslocknande under det förra halvseklet. Alltnog: man
bländades av dagsljuset och drog sig tillbaka till sina innersta kammare,
fällde ner rullgardinen och slöt ögonen. Sluta ögonen för att drömma
och dikta om den hårda verkligheten är tidens lösen också bland
målarna. Seklet slutar, liksom det har börjat, med interiörkonst, men nu
liknar den inte längre den klara morgongryningen, utan en dödstyst
melankolisk aftonskymning. Munchs kusliga sjukrum, Säger Nelsons
bilder från det gamla Brügge, där husen stå som klostermurar kring
de unkna kanalerna och stänga ute ljuset, ge oss närliggande exempel.
Några av Munchs tavlor fick sin plats i Reinhardts
Kammerspiel-haus i Berlin. Kammarspelet hos Maeterlinck och Strindberg
erbjuder ju en direkt motsvarighet inom litteraturen. Kammarspel,
kammarmusik, kammarlyrik! Kanske finner man också nu som för
nära hundra år sedan de flesta typiska exponenterna i dansk konst:
främst Hammershöjs stora grupporträtt i Thielska galleriet med dess
stämning av gravkammare och likvaka, där de i sig själva absolut
försjunkna männen synas grubbla över den subtila skönheten i
Baudelaires vers: "Jag hatar rörelsen, linjens fördärv". Men sin
egentliga gravvård har symbolismen rest i Einar Nielsens "Människor som
lyssna till aftonringningen". Det är en samling orkeslösa, utmärglade
åldringar, som inte ta den minsta notis om varandra, fast de titan
tvivel behövde varandras hjälp för att hålla huvudet uppe. Tavlan
är daterad 1900. 1800-talsromantikens död! Fin de siêcle!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
