Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - Litteratur - Emil Sommarin: Folkhushållningsvetenskap och jordbruksekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 311
stora allmänheten, om den ibland sätter likhetstecken mellan de
politiska uttalandena och nationalekonomisk vetenskap. I själva verket är
det nog annars så, att någon större oenighet om de rent vetenskapliga
frågorna icke råder, åtminstone icke större än inom vilken som helst
annan vetenskap, men att nationalekonomerna vid sitt politiska
ställningstagande naturligtvis kunna divergera lika mycket som alla andra
medborgare.
Det är ju icke obekant att i den nu pågående tullstriden våra
nationalekonomiska professorer befinna sig i skilda läger, några
försvarande frihandeln eller i varje fall rekommenderande stor varsamhet,
medan andra se räddningen för jordbruket i införandet av höjda
agrartullar. Till de senare hör prof. Sommarin.
Abstrakt teoretiskt är han väl frihandlare, men praktiska problem
skola lösas under hänsynstagande till de särskilda omständigheterna
och de äro enligt honom uppenbart sådana, att tullar måste tillgripas.
Man kan ju visserligen fråga sig om icke även ett teoretiskt
resonemang bör ta hänsyn till de särskilda omständigheterna, men det kan na-»
turligtvis svaras att teori ej kan uppställas för alla enskilda fall utan
endast för vissa givna förutsättningar.
Om det resultat av det i boken förda resonemanget, som man främst
observerar, är förordet för tullar, innebär detta dock icke att arbetet
till sin huvuddel är en motivering för dem. Tvärtom finner man
knappast någon klar sammanhängande motivering utan ställningstagandet
följer mera såsom en för förf. naturlig följd efter en saklig och
siffermässig framställning av vårt jordbruks utveckling, nationalekonomins
teori och förd praktisk ekonomisk politik hos oss och ute i världen.
Med författarens starka känsla för jordbruket såsom den för ett
folk absolut viktigaste näringsgrenen, som icke får utsättas för
påfrestningar, som den icke kan stå mtot, är det strängt taget icke så
underligt heller, att konklusionen blir att tullar på intet sätt behöva
verka skrämmande. Det kan och skall naturligtvis icke förnekas,, att
man genom tullar kan stödja en näring, som icke för sin avsättning är
i allt för hög grad beroende av export, och anser man då den näringen
böra i alla väder skyddas, är slutsatsen skäligen given. Då en näring
emellertid utvecklat sig till att egentligen vara två, spannmålsodlande
jordbruk och djuruppfödande, och den ena konsumerar den andras
produkter, blir problemet en smula mera invecklat. Det kan fresta till
betänksamhet vid företagandet av åtgärder för höjning av priset på dessa
produkter i all synnerhet om de äro fåtaligare, som hjälpas än de som
stjälpas.
Författaren är givetvis icke blind för detta. Men han anser sig
kunna deducera fram, att en kris bland spannmålsodlarna eller en
övergång till animalisk produktion skulle ha en sådan inverkan på
jordvärdena eller på de animaliska produkternas pris, att de av
jordbrukarna som eventuellt bli lidande genom tullarnas direkta inverkan
skulle förlora ännu mer om tullar icke infördes. Om tullar icke införas
och den ekonomiska justeringen leder till att spannmål och fodermedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
