Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1930 - Händelser och spörsmål - Förslaget till vanartslag - Statsunderstöd åt jordbrukskooperationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 319
asocialt liv, så har samhället skyldighet att se till, att möjlighet finns för?
alla att undvika fattigdom och arbetslöshet.
Statsunderstöd
åt
jordbrukskooperationen.
Att 1930 års riksdag huvudsakligen skulle komma att
få ägna sig åt frågorna om jordbrukets
understödjande, var ju en allmän mening långt innan den
någonsin kommit samman. Att denna mening visat sig
riktig, har utvecklingen visat. Men det verkar närmast, som om ödet
till varje pris ville överträffa även de mest spända förväntningar. Inte
nog med att under riksdagens förra hälft förslag av alla slag haglat över
riksdagen från både regering och enskilda riksdagsmän, utan nu har på
slutet kommit en framställning från huvudorganisationen för
jordbrukarnas inköpskooperation om statsbidrag till täckandet av lidna förluster.
Denna framställning har upptagits nådigt av regeringen, som
föreslagit riksdagen att för ändamålet ställa 3 miljoner kronor till
förfogande.
Det är ju naturligt, om det råder tveksamhet, huruvida en dylik åtgärd
är lämplig. Först och främst kan det ha sina sidor, att staten åtager
sig att svara för förluster, som enskild affärsverksamhet har ådragit sig.
Sådant kan leda till att anspråk komma att ställas på staten, som omöji
ligt kunna tillmötesgås. Men därjämte innebära dylika åtgärder, att
staten ingriper i konkurrensen olika företag emellan. Det kan därför inte
framkalla någon förvåning, att sammanslutningarna mellan de övriga
företagarna i branschen börjat protestera mot detta regeringsförslag.
Men dessutom är det tveksamt, huruvida jordbrukskooperationens
utvecklingsmöjligheter befrämjas av att organisationer stödjas och upprätthållas,
som icke visat sig vara i stånd att hävda sig.
Å andra sidan kunna otvivelaktigt även vissa skäl anföras för ett
statsingripande just nu. Svenska lantmännens riksförbund och dess
underorganisationer ha arbetat med synnerligen litet eget kapital. Medlemmarnas
kontantinsatser ha varit ringa. Men därutöver ha dessa medlemmar
avgivit ansvarsförbindelser å vissa belopp, vilka förbindelser
organisationerna använt som säkerhet för lån och annan kredit. Tvingas nu
organisationerna att likvidera, blir följden givetvis, att de enskilda
medlem!-marna få infria sina ansvarsförbindelser. Detta leder givetvis till
svårigheter för dessa jordbrukare, så mycket mera som ekonomin redan på
månget håll är svag på grund av den rådande jordbrukskrisen.
Svårigheterna synas dock vara betydligt överdrivna i regeringspropositionen, där
det talas om, att folk av denna anledning skulle behöva gå från gård
och grund. Belopp, som växla mellan två och fem kronor per tunnland
åkerjord, kunna knappast få sådana följder. Verkningarna av att dessa
jordbrukskooperativa företag tvingas att likvidera kunna emellertid bli
ännu värre. Den omständigheten, att en stor mängd jordbrukare få infria
ansvarsförbindelser, som de iklätt sig för dessa föreningar, och i en för
jordbruket bekymmersam konjunktur, kan naturligtvis inge en sådan
misstro mot kooperativ verksamhet överhuvud, att utsikterna att få tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
