Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Gudlaugur Rosinkrans: Några drag ur Islands ekonomiska utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qudlaugur Rosinkrans
sparkapital, som folket äger innestående i bankerna, kvarstår från
tiden före valutans fall. Regeringspartiet framhåller också, att
’höjning av valutan naturligtvis måste medföra sänkning av varupriserna
och därigenom venka hämmande på företagsamheten och
produktionen. Detta skulle också göra det ännu svårare för gäldenärerna att
fullgöra sina betalningar och bankerna skulle ännu en gång göra stora
förluster. Det konservativa partiet, som sätter en ära i att få den
isländska kronan upp i det gamla guldvärdet och jämställd med de
övriga nordiska valutorna, fordrar däremot att valutan skall höjas till
det gamla värdet. — Frågan står alltjämt öppen.
De isländska bönderna, som läsa mycket och följa rätt bra med
strömningarna ute i världen, fingo tidigt kännedom om den
kooperativa rörelsen i England. De upprättade en kooperativ förening i en
avlägsen trakt på norra Island så tidigt som 1882. Denna rörelse
hade mycket svårt i början, konkurrensen var hård både med isländska
och utländska köpmän. Men nu på de senaste 15 åren har denna rörelse
gått hastigt framåt och nu finnas konsumtionsföreningar i så gott
som varje kommun i hela landet. Dessa kooperativa föreningar
tillhandahålla livsmedel, kläder, redskap ra m. Föreningarna taga
också hand om lantbruksprodukterna och försälja dem både inom
landet och till utlandet. De kooperativa föreningarna ha i Reykjavik
en inköps- och försäljningscentral som nu är den största
grossistfirman på Island. Inköpscentralen har även avdelningskontor i
England och Danmark. Arbetarnas konsumtionsföreningar äro även
medlemmar av det kooperativa förbundet och få sina varor genom
inköpscentralen i Reykjavik. Över 30 % av hela landets befolkning
täcker nu sina behov genom kooperationen. Den kooperativa rörelsen
på Island har haft den största betydelse, i synnerhet för
landsbefolkningens ekonomiska liv.
Fisket har gått mycket hastigare framåt än lantbruket och
undergått en större modernisering. Man har övergått från de små
roddbåtarna och segelskutorna till motorbåtar och trålare. I bör jan på
1900-talet funnos inga motorbåtar, men nu finnas 140 stycken på
över 12 ton och 354 smärre. År 1900 fanns ingen trålare på Island
och nu äro de 36; och då var fiskeprodüikternas exportvärde
6,178,000 kronor, men 1927 55,180,000 kronor. Denna stordrift inom
fisket har naturligtvis förändrat de sociala förhållandena. Det har
bildats stora trålarbolag. Arbetarna och sjömännen ha bildat
fackföreningar för att tillvarataga sina intressen och i Alltinget
represen-ras de av ett socialdemokratiskt parti, som har 5 representanter (av
42). Lönekonflikter och strejker ha uppstått: det moderna samhällets
problem ha börjat göra sig gällande.
Industrin är ännu inte av någon större betydelse, idet finnes dock
några spinnerier och tre klädesfabriker. Dessutom arbeta flera
fabriker, vilka av en stor del av den årliga sillfångsten tillverka
fiskleverolja och fiskmjöl. Dessa produkter ha på de senaste åren blivit
en betydande exportvara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
