Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 Nat Ëllgar
detta och inte ett annat stycke uppfördes, skulle säkert mången
orättvis kritik bli oskriven... För naturligtvis har varje
teaterdirektör sina rutiga skäl och randiga orsaker att spela precis det
stycke han ger och inget annat — någon bestämd avsikt att
förarga publiken och kritikerna kan han ju inte ha?
Diskussionen om lämpligheten att ge Schillers Fiesco får därmed
anses vara avfärdad. Om man ser blott till verkets anda är väl
Fiesco inte mindre "lämpligt" än andra av Schillers många
romantiska skådespel ?... Ett ungdomsverk ? Ja, så äro hans senare
verk i stället så mycket tyngre och mer massiva. "Moderniseras"
måste de i alla händelser alla på ett eller annat sätt.
Schiller skrev sina skådespel mot tyrannerna. Det är en
tidssignal, så god som någon, för alla tider. Eller vill någon påstå,
att den skulle sakna tillämplighet för vår tid? Tyranniet ändrar
på sin höjd form och plats men aldrig innehåll och verklighet.
Antingen det utövas av 1700-talets högfärdsgalna tyska småfurstar eller
1900-talets nationalistiska statsmän, politiska klick- och partichefer
etc. För det schillerska patoset torde vi ha den allra största
användning även i "nutidens finhylta stat". Kostymen och miljön ha
blivit andra, det är allt. Endast i den meningen äro de schillerska
skådespelen "föråldrade" — det är blott att beklaga, att "kostymen"
ibland skall spela så stor roli.
Man kan inte i moderniserande syfte andra handlingen, ämnet
och miljön, eller talet och dialogen, i ett skådespel. (De nutida
regissörerna ha visserligen gjort aktningsvärda försök, men . ..)
Rytmen och tempot är det enda, som kan drivas upp i den fullt
moderna farten. Och fart hade Dramaten fått på sin
Fiesco-föreställ-ning, det kan ingen bestrida. Härtill bidrog inte bara den
nyinstallerade vridscenen utan även de grünewaldska dekorationerna!
Deras färgverkan var av rent dramatisk art. Det var ett färgstarkt,
lysande samstämt skådespel — ibland svalt avdämpat, tills en
gallsprängt skrikig färgklick plötsligt slungades in och upplyste om,
att något viktigt höll på att hända.
Det schillerska skådespelet blev alltnog i hög grad en seger för
regissör och dekorationsmålare.
Efter denna kraftansträngning satte Dramaten med Krags
välkända norska "allmogeidyll" Baldevins bröllop en något matt och
oredig slutpunkt för en eljest givande och lyckad säsong... Att ett
tacksamt folklustspel inte alltid slår väl ut, trots goda
skådespelar-krafter och tämligen oklanderlig regi, kan vara en ödets nyck. Man
kunde gissa på att tidpunkten för upptagandet var olämplig, att
publiken, i synnerhet Dramatens, just nu inte har någon längtan
efter "bondkomik", att Dramaten trots allt inte förfogar över de
lämpliga skådespelarna, att det vackra vårvädret lockar folket från
tçatrarna etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
