Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Litteratur - James Jeans: Universum omkring oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
James Jeans: Universum omkring oss. Natur och kultur. Kr. 8:50.
En egendomligt fängslande bok! Vi ha ju redan gott om förträffliga
moderna populärastronomiska arbeten, och innan man läst Jeans bok, är
man väl närmast böjd att undra, om dess överflyttning till vårt språk kan
vara värd besväret, men man behöver ej ha läst många sidor i detta arbete
för att märka, att här verkligen bjudes något nytt, och att vår
populärvetenskapliga litteratur fått ett synnerligen värdefullt tillskott.
Jeans för oss först med på en forskningsfärd i världsrymden. Efter
en spännande färd i solsystemet, i vintergatsystemet och i de
utomgalak-tiska nebulosorna få vi en skymt av det gränslösa men dock ej oändligt
stora världsalltet. Författaren lägger den Einsteinska kosmologin så till
rätta för oss, att vi tycka oss börja förstå den. Liksom jordens yta är
gränslös men ingalunda oändlig, så är världsalltets hela rymd gränslös
men av ändlig storlek. Principiellt sett ha vi alltså möjlighet att lära
känna hela den värld som är. Men av denna ha vi väl ännu ej, ens
med våra mest rymdgenomträngande teleskop, kunnat skåda mer än en
miljarddel. Så ännu finns rum för upptäckter!
Innan Jeans kan ta oss med på en färd genom tiden, måste vi först
göra en forskningsfärd i atomernas, i det oändligt lillas, värld. Den
färden är än mera svindlande än färden ut mot himlarymderna. Även de
ledande forskarna på området synas för närvarande stå ganska förvirrade
och undrande inför de gåtor, som forskningen inom atomernas värld ställt
dem inför, och de torde vilja instämma med Jeajis i att »det i själva
verket kan betvivlas huruvida vi någonsin kunna komma underfund med
verklighetens innersta väsen; de yttersta realiteterna kunna vara av så
fundamental natur, att de ligga bortom människans fattningsförmåga».
Så ha vi blivit mogna för en forskningsfärd genom tiden, och däråt
ägnar Jeans största delen av sitt arbete, särskilt åt att mera i detalj söka
följa hur »universum utformas» ur den stora urnebulosan.
Men Jeans väjer ej heller undan för problemet om »begynnelsen och
änden». Han är ej anhängare till teorin om en sig evigt upprepande
naturprocess. Materien övergår alltmera till strålande energi och värme.
Men energin »kan icke rinna utför beständigt utan måste liksoim lodet
i klockan slutligen nå botten. Energin existerar väl fortfarande men haf
förlorat all förmåga av förändring. Universum har blivit en död värld.
Värmedöden har inträtt. »Många forskare», skriver han, »som givit sin
fantasi fria tyglar, ha spekulerat över möjligheten av att denna
lågvärdiga värmeenergi i sinom tid skulle kunna restaureras och återuppstå i
form av nya elektroner och protoner. När universum upplöses och
försvinner i strålning, se de i fantasin nya himlar och en ny jord uppstå
ur den gamla världens aska. Men vetenskapen ger icke något stöd åt
dessa föreställningar. Och det är kanske lika så gott; det är svårt att se
vilken fördel, som skulle kunna komma av en evig upprepning av samma
tema eller från ändlösa variationer på samma motiv».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
