Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Litteratur - James Jeans: Universum omkring oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 Litteratur
Men universum har ock en begynnelse. Den materie, som vi nu se
övergå i strålning, kan ej ha existerat i evighet. Och Jeans anser sig
till och med kunna ånge »ett sannolikt gränsvärde för dess ålder,
som högst torde uppgå till 200 biljoner år». Vad själva skapelseakten
beträffar ger Jeans följande antydningar. Vi kunna tänka oss, att vid
den där tidpunkten för 200 biljoner år sedan ut i det tomma rummet
flödade strålande energi med en våglängd mindre än hos någon av oss
känd strålning, alltså mindre än hos den nyligen upptäckta s. k.
kosmiska strålningen. Denna strålande energi gav upphov till matenen.
Men om vi vill undvika det svåra problemet om denna strålnings
ursprung, om hur »Guds finger» kunde sätta etern i det tomma rummet
i dessa vibrationer, kunna vi slå in på en annan tankebana. Idén om ett
tomt rum utan materia stämmer dåligt med den moderna
relativitetsteorin. Att tala om rum och tid, innan materien fanns, är enligt
Einstein en meningslöshet. Genom följande bild söker Jeans åskådliggöra
tankegången: »Universum liknar nu en tavla med viss utsträckning i
rummet och viss utsträckning i tiden.–––Genom att färdas så långt
tillbaka i tiden som möjligt komma vi icke till tavlans skapelse utan till
dess kant; tavlans skapelse ligger lika helt utanför själva tavlan, som
artisten befinner sig utanför den målade duken. Att diskutera världens
skapelse i tid och rum är lika meningslöst som att söka upptäcka
mästaren och hans tillvägagångssätt vid produktionen av tavlan
genom att bege sig till kanten av målningen».
Betydande uppmärksamhet ha Jeans åsikter om livet i världsrymden
väckt. Endast planeter kretsande omkring en sol kunna vara lämpliga
boplatser för levande varelser. Men genom sina utredningar angående
solsystems tillblivelse anser han sig ha visat, att planeter äro mycket
sällsynta kroppar i universum. Man har sagt, att Jeans anser, att jorden
sannolikt är livets enda hemvist i universum. Så är dock ej hans åsikt.
»Vi veta», skriver han, »att liv existerar på jorden, men ha eljest ingen
säker kunskap om dess förekomst; vi kunna på sin höjd säga, att livet
måste vara begränsat till en mycket liten bråkdel av universum.
Bil-jontals stjärnor existera, på vilka intet liv finnes, aldrig har funnjts och
aldrig kommer att finnas. Av de ytterst sällsynta planetsystemen måste
många vara fullständigt utan liv, medan livet på andra, om det alls
existerar, sannolikt är begränsat till några få planjeter». Men allting är
relativt, ej minst begreppet sällsynt. Enligt Jeans torde planetsystem
vara så sällsynta, att på 100,000 solar utan plajneter kanske kommer
en sol med planeter. Men då solarna i universum äro talrika som
»dammkornen i London» och redan i den oss kända delen av rymden
torde kunna uppgå till mångtusenden miljarder så inses, att trots
proportionen 1: 100,000 åtskilliga miljoner planetsystem kunna finnas. Och
även om många av dessa planetsystem ej skulle rymma liv, behöver man
näppeligen på allvar behöva räkna med den möjligheten, att jorden skulle
gå ensam i världsalltet med sin underliga börda.
Och vilken betydelse har då den levande materien i universum? »Är
det den slutliga höjdpunkt, mot vilken hela skapelsen strävar? Eller är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
