Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 aug. 1930 - In- och utrikes 27. 8. 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 389
målsodlingen och hjälpen åt de arbetslösa. Socialdemokraterna i
den svenska riksdagen ha inte till hjälp för jordbrukarna velat
tillgripa sådana åtgärder, som kunde befaras locka till ökad odling
av brödspannmål. Härvid ha de naturligtvis hänvisat till
spannmålspriserna, som tyda på att brödspannmål redan produceras i större
kvantiteter, än konsumenterna önska köpa. Men härur kan icke
dragas en allmän slutsats om att socialdemokraterna under alla
förhållanden betrakta konsumenternas individuella efterfrågan efter
varor som den säkra ledstjärnan för vad som skall produceras eller
icke produceras. I fråga om ökad inmalning av svenskt vete
uttalade sig socialdemokraterna för "en frivillig överenskommelse" med
kvarnarna. Men denna frivillighet skulle ju inte ha hindrat, att
konsumenterna kommit att köpa mera svenskt vetemjöl än som
blivit fallet utan en sådan överenskommelse. En begränsning av
konsumenternas fria efterfrågan och av deras makt att bestämma
över produktionen skulle sålunda även i detta fall ha förelegat. Men
ett ännu mycket tydligare avsteg från principen att produktionen
skall rätta sig efter vad konsumenterna individuellt efterfråga, har
man i kravet på anslag till offentliga arbeten. Innebörden i detta
krav kan ju mycket väl uttryckas så, att staten skulle på
beskattningsvägen ta ifrån de enskilda medborgarna en del av deras
inkomst och sålunda begränsa deras konsumtion av vissa varor, som
de själva direkt skulle ha efterfrågat. Och denna från
konsumenterna tagna köpkraft skulle sedan användas till att bygga vägar,
plantera skog ete. Konsumenterna skulle sålunda av statsmakterna
tvingas att efterfråga skenfria vägkorsningar och bättre vägar och
skogsplanteringar etc. i stället för att individuellt efterfråga skor
och strumpor och biografbesök och utlandsresor eller kanske
fabriker och maskiner etc. Socialdemokratin kan ingenting ha att
invända mot den formuleringen, även om han föredrar ett annat
uttryckssätt. Ty statsmakterna, det är ju konsumenterna själva, och
vad som skulle ske vore endast, att de organiserade konsumenterna
övervägde sina intressen på längre sikt och därvid komme överens
om att dessa vore bäst betjänta med att alla finge arbete och att
produktionen och konsumtionen inriktade sig därefter. Även om
detta skulle lägga vissa band på de enskilda konsumenternas
omedelbara önskningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
