Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 aug. 1930 - Östen Undén: Två försvarsutredningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 Östen Undén
själva. Ett sådant "sanktionsingripande" skulle inte gagna vare sig
folkförbundets sak eller oss själva. Dragas vi så smånigom in i ett
sanktionskrig på grund av händelsernas utveckling, så är dock
förutsättningen att vi ha på vår sida den samlade makten hos
folkförbundets mälctigaste stater och mot oss en relativt isolerad
fredsstö-rare.
Kommittén har i några korta ord polemiserat mot idén om
Sverges fullständiga isolerade avrustning. Mot de anförda
synpunkterna synes mig intet väsentligt vara att invända. Avrustning är ju
ett böjligt begrepp, då det får täcka exempelvis Tysklands
jämförelsevis kraftiga militärväsende lika väl som fullständig frånvaro av
militära rustningar. Men principfrågan är, huruvida man kan tänka
sig en internationell organisation, med uppgift att vidmakthålla
freden, utan att några tvångs- och maktmedel stå till förfogande.
Medgiver man — och det har väl det stora flertalet inom den svenska
socialdemokratin alltid gjort — att en internationell organisation
måste stödjas av makt, och kan det ej anvisas andra former av
maktmedel än militär eller polis, lär den slutsatsen vara ofrånkomlig
att Nationernas förbund har behov av organiserad polis- eller
militärmakt — benämningen är ju en bisak. I avvaktan på en
framtida internationell ordningsmakt, måste folkförbundet under ett
övergångsstadium tacksamt godtaga anbud från de enskilda staternas
sida att i viss omfattning ställa till förbundets förfogande sina
militära maktmedel. Det är ingen motsägelse att samtidigt påyrka den
kraftigast möjliga internationella nedrustning. Tvärtom ökas
därigenom utsikterna till en förbundsaktion. Och även deltagande i
ekonomiska sanktioner förutsätter faktiskt en viss militär styrka i
många fall, såsom kommittén anmärker. Den ståndpunkten, att de
smärre staterna — frånsett stater av Luxemburgs typ — kunna göra
anspråk på en privilegierad ställning inom förbundet vid sanktioner
mot en angripare är ohållbar. Ej heller kunna de utan vidare räkna
med andras hjälp, om de för egen del ställa sig på en
försvarsnihilistisk ståndpunkt. Frågan om den isolerade avrustningen kan
överhuvud ej diskuteras utan hänsyn till det mål man vill uppställa
beträffande den framtida internationella utvecklingen och de
metoder man vill förorda för folkens samverkan mot en fredsstörare.
Kommittén har dragit vissa försvarspolitiska slutsatser av de
utrikespolitiska resonemangen. Härvid möter man med
tillfredsställelse erkännandet att "den uppfattning, åt vilken de sakkunnige i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
