Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 aug. 1930 - P. Albin Hansson: Vårt parti och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vadan nykterhetsvännerna uppmanades att understödja den
socialdemokratiska politiken. Många godtemplare hade deltagit i mötet och
understött uttalandet. Det var detta som framkallade den
socialistfientliga bannbullan. Samtidigt skrev C. O. Berg en artikel i
Stockholms Dagblad, vari han förkunnade att godtemplarorden hade till
ändamål att understödja "den bestående ordningen, det regerande
kungahuset och kristendomen"!
Ordensledningens ukas och Bergs skriverier gåvo anledning till nya
diskussionsmöten där herrarna ifråga fingo sina fiskar varma, icke
minst av egna ordensbröder. "Dessa möten mot den dittills så
allsmäktiga och reaktionära styrelseklicken inom godtemplarorden gjorde
gott", försäkrar Palm. Han tillägger att man inom de skilda lägren drog
en befrielsens suck. "Luften hade rensats och allt fler och fler av
godtemplarordens medlemmar började sluta sig till den socialistiska
rörelsen." Det bör uppmärksammas, att det är August Palm som
ger uttryck åt denna glädje över partiets erövringar bland
godtemplarna. Senare var han allt annat än glad över nykterhetsvännernas
inflytande inom arbetarrörelsen.
Det tycks också som om det varit en verklig utluftning. Visserligen
förekommo även senare konflikter mellan arbetarrörelsen och
nykterhetsrörelsen och det dröjde åtskilligt innan den ömsesidiga
förståelsen och hänsynen segrat över konkurrenssynpunkterna och annat.
Men förhållandena förbättrades oavbrutet, allteftersom det
socialistiska inflytandet inom nykterhetsrörelsen och nykterhetsvännernas
inflytande inom arbetarrörelsen växte.
När partiet betraktade nykterheten som privatsak.
Att motsättningarna i början blivit så stora berodde naturligtvis
icke ensamt på godtemplarledningen. Även män på andra sidan
gjorde sitt till. Det är häpnadsväckande hur kortsynt
nykterhetsrörelsen betraktades även av sådana av de våra, som, annars visade sig
ha klar blick och god intuition. Så t. ex. betecknade Hjalmar
Branting så sent som vid 1894 års partikongress, då det lokala vetot stod
på dagordningen, nykterhetsrörelsen såsom ett övergående fenomen,
som man icke borde falla undan för och kompromissa med. Enligt
referat i kongressprotokollet förklarade han, att nykterheten borde
för oss vara, i likhet med religionen, en privatsak. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
