Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 aug. 1930 - P. Albin Hansson: Vårt parti och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms arbetarkommun framburo ett förslag, enligt vilket
förbudskravet skulle utbytas mot krav på starka restriktioner till
förhindrande av missbruk, och sex andra medlemmar av
huvudstadskommunen yrkade på nykterhetspunktens strykande ur programmet.
Stockholmskommunen förordade att programpunkten skulle
bibehållas. På denna ståndpunkt ställde sig även partistyrelsen och
programkommissionen. Den senare ansåg det "vara så mycket mera befogat
att vidhålla status quo som världskrigets erfarenheter mycket starkt
i olika länder understrukit kravet på kraftiga lagstiftningsåtgärder
fram mot lagstadgat rusdrycksförbud". Hjalmar Branting upprepade
sin reservation från 1914, understödd av Gustav Möller. "Det måste
efter min mening", skrev Branting, "verka anstötligt att ett parti,
som icke för medlemskap kräver personlig absolutism och som
faktiskt räknar bland sina medlemmar och sina valmän många
tiotusental icke-absolutister, skall förpliktas på en punkt om absolut
landsförbud." Han tillade att han icke kunde tillmäta "experimenter med
totalförbud i nu krigförande länder avgörande vitsord". I debatten
framhöll Branting, att han kraftigt bekämpat det då tillkomna
Förbundet för medborgarfrihet, som "är en karikatyr och synes företräda
det rena spritintresset". Men därav följde icke beredvillighet att gå
förbudsvägar. Det borde räcka med att ha folknykterheten på
programmet.
Brantings och Möllers reservation avslogs med 138 röster mot 35
och punkten kvarstod oförändrad. Partistyrelsen hade föreslagit
att kongressen skulle uttala sitt beklagande av att partivänner inträtt
i Förbundet för medborgarfrihet. Detta uttalande skärptes genom
ett av Arthur Engberg föreslaget tillägg av följande lydelse:
"I en tid, då landets demokratiska partier, stödjande sig på en stark
opinion bland de breda lagren, enats i aktion för att gentemot första
kammaren genomdriva en lagstiftning, som effektivt kan begränsa
alkoholeländet, måste Medborgarförbundets verksamhet betraktas
som en djupt antisocial strävan, som det åligger varje
ansvarskännande demokrat att bekämpa. Det får icke längre tolereras att
partivänner skänka Medborgarförbundet stöd och uppmuntran".
Aktionen mot förbudspunkten avstannade emellertid icke. Vid
kongressen 1920 var Stockholms arbetarkommun själv bärare av
förslaget om att stryka hela nykterhetspunkten. Fjorton andra motioner
följde vad man kan kalla den brantingska linjen. Endast Krisdala
arbetarkommun slog motionsvägen vakt om den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
