Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 aug. 1930 - P. Albin Hansson: Vårt parti och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
programkommissionens uppfattning, efter denna omröstning icke i fråga förrän en ny
folkomröstning ägt rum".
Vid 1928 års kongress förelåg endast en motion i
nykterhetsfrågan, nämligen från Grycksbo arbetarkommun. I denna hemställdes,
att kongressen skulle giva riksdagsgruppen i uppdrag att motionera
om indragning av alla spriträttigheter för hotell och krogar.
Alternativt yrkades på förberedande av en folkomröstning i saken.
Partistyrelsen avstyrkte och kongressen lämnade motionen utan åtgärd.
Ett jämviktsläge med mera tolerans och bättre helhetssyn.
Denna historik visar att nykterhetsfrågan spelat en mycket stor
roll inom partiet och att nykterhetsfolket haft ett dominerande
inflytande vid kongresserna och i partiet överhuvudtaget. Det är ett
vittnesbörd om detta inflytandes styrka när förbudskravet faktiskt
finns kvar i programmet, trots det att det genom folkomröstningens
utgång ställts utanför dagsaktualiteterna. Rättvisan kräver det
konstaterandet, att inflytandet icke blott brukats utan stundom också
missbrukats. Det fanns en tid, då vid val av partiets representanter
det ofta togs större hänsyn till nykterhetsståndpunkten än till den
allmänna dugligheten. Det är förklarligt att folk med stark tro på
en saks nödvändighet driva denna med all energi, men det innebär
alltid en fara för en politisk rörelse när någon special fråga skjutes
fram på bekostnad av helhetssynen. Reagensen mot överdrifter och
övergrepp uteblir icke. Den kom i detta fall i form av den mycket
osympatiska och vid en viss tidpunkt ganska allvarliga s. k.
appellismen, så kallad efter rörelsens organ, den av August Palm redigerade
tidningen Appell. Appellismen var i mycket en ren kristidsrörelse,
som för sin framgång kunde i stor utsträckning tacka den allmänna
moralförslappningen under efterkrigstiden. Men den hämtade
också kraft ur det missnöje, som efterhand uppstått på många håll inom
partiet på grund av ett alltför långt drivet nykterhetsnit. Dessbättre
slog även appellismen över genom att formligen göra
nykterhetsvänlighet till diskvalifikationsgrund vid val inom partiet. Jag skriver
dessbättre, ty otvivelaktigt gjorde överdrifterna det lättare än det
eljest skulle ha varit att komma till rätta med denna mycket
otrevliga historia inom rörelsen.
Det var verkligen otäckt ett slag, detta försök att uppamma en
fullkomlig spritkult inom arbetarrörelsen. Det förekom t. o. m. att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
