Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 aug. 1930 - Händelser och spörsmål - De engelska fackföreningarna och frihandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 Händelser och spörsmål
Kan England alltså inte få andra länder med på en internationell
ekonomisk politik, har det att välja mellan sin gamla isolerade
ställning eller att gå in i en ekonomisk grupp. Och härvid kan tanken inte
avvisas att bildandet av grupper är ett nödvändigt steg pa väg mot
en mera omfattande överenskommelse. Kommittén är mycket intresserad
av att understryka, att en närmare ekonomisk förbindelse mellan det
engelska imperiets olika delar inte lägger några hinder i vägen för arbetet
på att utvidga Nationernas förbunds verksamhet. Det är bara när fråga
blir om ekonomiska säruppgörelser som man inte kan tillhöra mer än
en grupp. Då måste förhandlingarna föras mellan de olika staterna eller
grupperna, och kommittén anser England ha fördel av att då handla
i samförstånd med och som en del av det engelska imperiet. Slutsatsen
blir att vid den kommande imperiekonferensen alla åtgärder böra
förordas som kunna utveckla de ekonomiska förbindelserna mellan Eng-»
land och dominions. Men på samma gång bör allting »undvikas, som
kan tydas såsom antagonism mot europeiska strävanden eller den
amerikanska politiken».
Memorandum nr 2 är en närmare utveckling av vissa tankegångar i
memorandum nr 1. Och det är en otvetydig och rak stöt mot
frihandelspolitiken / den mån denna bygger på principiella invändningar mot
ingrepp i det fria näringslivet och den fria konkurrensen. Kommittén
förklarar emellertid först med eftertryck, att frågan om en tulltariff
överhuvudtaget icke varit uppe till behandling och att kommitténs överläggningar
inte på något sätt rönt inflytande av den nya agitationen för »frihandel
inom imperiet». Men därefter utvecklar den närmare varför den inte
kan anse frågan om ekonomiska gruppbildningar vara »akademisk». Det
är väsentligen en utvidgning av förut antydda fakta. För övrigt ha
både N. P. och fackföreningsinternationalen sin uppmärksamhet riktad
på t. ex. internationella karteller och truster, som utgöra exempel på
att nationerna inte längre stå emot eller bredvid varandra såsom
enskilda och isolerade. England har anledning att i god tid överväga kon-»
sekvenserna av denna utveckling. England måste ha råmaterial och
marknader för sina färdiga varor, och problemet är hur båda dessa ting
skola tillförsäkras England, om övriga nationer driva en utestängnings- och
avstängningspolitik. Och här kommer stöten mot den ekonomiska
liberalismen. »Låt det vara sagt omedelbart, att numera existerar inte något
sådant som frihet i dessa ting. Alla nationer — och i praktiken om också
inte i teorin alla partier — ha för länge sedan uppgivit idén om
fullständig handelsfrihet (vilket inom parentes sagt skulle nödvändiggöra
frihet vid köp och försäljning av arbetskraft). På nästan varje område av
det ekonomiska livet är reglering och medveten kontroll över ekonomiska
faktorer och krafter den härskande politiken. Olikheterna gälla bara
mängden av reglering och kontroll. Antingen det är eller inte är något
önskvärt att hålla för ögonen en världsomfattande frihandel såsom ett
slutligt ideal, så är detta inte och kan inte vara ett praktiskt mål i
den ögonblickliga världssituationen. För fackföreningsrörelsen och
arbetarrörelsen kan det knappast ens vara ett slutligt ideal, eftersom dessci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
