Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Karl Nilsson: Försvarsdiskussionens utgångsläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVARSDISKUSSIONENS
UTGÅNGSLÄGE
Av KARL NILSSON.
1925 års härordning är resultatet av en kompromiss. Majoriteten
bakom ett kompromissbeslut är alltid endast formell, endast skenbar.
/ realiteten stödes det oftast endast av en obetydlig majoritet. Så
var det 1925. Och däri ligger en av förklaringarna till att
försvarsfrågan redan nu åter tvingas ned i stöpsleven.
Åren före 1925 gingo stridens vågor höga liksom nu. Försöker
man få fram kontentan av diskussionen före 1925, kommer man till
följande resultat: majoriteten som var mycket betydande gick in för
en större eller mindre militärmakt, medan minoriteten, som helst ville
gå till omedelbar avrustning, ganska lätt gav sig tillfreds med löftet
om en betydande nedrustning.
Majoriteten var skenbart delad i två hälfter: den ena ville ha
självständighetsförsvar, den andra neutralitetsförsvar. Jag säger
skenbart, ty i verkligheten förhöll det sig nog så, att ingen bestämd
gräns drogs eller kunde dragas mellan dessa båda begrepp.
Självständighetsförsvar betydde helt enkelt stark militärmakt,
neutralitetsförsvar nedrustning. Skall man över huvud försöka avgränsa de
båda begreppen, blir väl självständighets försvar lika med en
militärmakt, som har utsikter att uppta tävlan i öppen krigisk konflikt,
medan neutralitets försvaret gör halt vid gränsen till kriget.
En sak frapperas man ovillkorligen av då man studerar akterna
från den sista försvarsprocessen: att solidaritetsförsvaret, som nu
jämte den nationella avrustningen fullständigt dominerar debatten,
endast skymtar längst i bakgrunden. Tillkomsten av Nationernas
förbund får tjänstgöra som motivering för nedrustningen ("det
ljusnar"), men man gör knappast ens något försök att klarlägga, vilken
radikal förändring för hela vår utrikespolitik vårt medlemskap i N. F.
innebär. Ännu så sent som vid 1928 års socialdemokratiska
partikongress sitter den exneutrala åskådningen kvar i orubbat bo. Går
man i protokollet igenom den ändlösa raden av inlägg i militärfrågor,
så skall man finna, att alla röra sig om ett och samma: den taktiskt
lämpligaste tidpunkten för en ny nedrustnings- eventuellt avrust-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
