Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Bertil Sternar: En ny Marx-biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid innebär Marx’ "Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie"
den slutliga brytningen med Hegels metod liksom också
med innehållet i dennes statsrättslära och den 25-årige Marx’
bekännelse väl icke till en socialism, men till en avgjord demokrati,
som redan sökte lösgöra sig från privategendomsbegreppets hos Hegel
"förstenade" grundfundament. Man kan emellertid konstatera i
huru stor avhängighet Marx’ tänkande stod till Hegel ännu vid
den tid, då han samlade sig till sin stora uppgörelse med denne.
Hur starkt ideellt-politiska resonemang övervägde ekonomiska kan
man se av följande yttrande i en artikel om utskotten i den preussiska
riksdagen i Rheinische Zeitung: "I en sann stat finns det intet
jordområde, ingen industri, intet påtagligt materiellt, som i sin
egenskap av ett dylikt från den andliga naturen isolerat element
kan träffa ett avtal med staten, det finns endast andliga makter,
och endast i deras statliga uppkomst, i deras politiska återfödelse
äro naturens makter berättigade till medbestämmanderätt i staten.
Staten genomdrager hela naturen med andliga nerver, och i varje
punkt måste det visa sig, att icke materien, utan dess form, icke
naturen förutan staten, utan statsnaturen, icke det ofria föremålet,
utan den fria människan dominerar". Underliga ord för att
härstamma från den materialistiska historieuppfattningens
upphovsman. Det var först i Marx’ stridsskrift mot Proudhon som de
viktigaste punkterna i den historiska materialismen "om också endast
pelemiskt" antyddes. I fråga om formuleringen av samma teori
i förordet till "Kritik der politischen Oekonomie" (1859) har
Vorländer en del synnerligen intressanta anmärkningar att göra. "Det
är icke människornas medvetande, som bestämmer deras tillvaro,
utan fastmer deras samhälleliga tillvaro, som bestämmer deras
medvetande", denna berömda sats är visserligen enligt Vorländer ej
kunskaps-teoretiskt sett oanfäktbar, men i egenskap av historiskt
förklaringsmotiv är den — inom vissa gränser — mycket träffande.
Här uppträder sålunda ånyo teorin om den materialistiska
historieuppfattningen såsom arbetshypotes. Såsom en vetenskapligt
oangriplig lära om den historiska utvecklingen kan den ej gälla, då
den i alltför hög grad schematiserat det samhälleliga
utvecklingsförloppet och ej i vederbörlig mån tar hänsyn till andra
utvecklingsfaktorer än rent ekonomiska. I kapitlet om "Das Kapital"
framhåller vidare Vorländer, att Marx ännu en gång gör sig skyldig
till en fatal filosofisk lapsus, då han säger: "För Hegel är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
