Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Sigfrid Hansson: Industriarbetarungdomens mentalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI
ARBETARUNG-DOMENS MENTALITET
UR ETT FÖREDRAG VID MILITÄRPEDAGOGISKA
KURSEN I STOCKHOLM DEN 24 MARS 1930.
Av SIGFRID HANSSON.
I.
Det lär icke kunna bestridas, att industriarbetarungdomen utgör en
typ för sig i vårt moderna samhälle. Om man inskränker sig till de
rent yttre iakttagelserna, har kanske detta påstående likväl mindre fog
för sig. Säkerligen skulle det vara ganska svårt, att t. ex. vid ett
idrottsevenemang på Stadion kunna skilja ut det inslag i publiken,
som utgöres av industriarbetarungdom. Dess bättre har den höjda
levnadsstandarden medfört, att det yttre klassmärket försvunnit,
särskilt bland de unga arbetarna, där man numera är mycket mån om
att följa med sin tid även på modernas område. Vad som gör denna
ungdom till en typ, är väl närmast dess mentalitet. Det erfordras
icke någon större fond av människokännedom för att komma
underfund därmed. Men vad är då det mest karakteristiska hos
in-dustriarbetarungdomen ? Jag skulle tro, att det först och främst är
den brådmogenhet och självsäkerhet, som är betingad av de sociala
förhållanden, varunder denna ungdom växer upp och som tvingar
densamma att lita på sig själv när det gäller den rent personliga
livsföringen. Känslan av ett visst oberoende och behovet av personlig
frihet torde över huvud taget vara starkare hos denna ungdom än hos
den, som vuxit upp under de mera traditionella och patriarkaliska
förhållanden, vilka väl alltjämt prägla de s. k. borgerliga hemmen
och bondebefolkningens tillvaro.
Hur gestaltar sig i vanliga fall livet för en industriarbetarpojke?
Enligt lagen om arbetarskydd får ingen, som icke fyllt 14,
sysselsättas med industriellt arbete. Vid denna ålder lämna i regel
arbetarbarnen folkskolan för att söka sin ofta mycket tvivelaktiga
lycka på arbetsmarknaden. Numera äro de visserligen skyldiga att
genomgå en s. k. fortsättningsskola, men undervisningen där är som
bekant i regel i städer och industrisamhällen förlagd till sådana tider
på dygnet, att det skall vara möjligt för de unga eleverna att även
ägna sig åt förvärvsarbete. Medan barnen i de burgna hemmen
merendels ha åtskilliga år kvar, innan de behöva tänka på att
bidraga till sin försörjning, måste arbetarbarnen på ett eller annat
sätt inrätta det så för sig, att de kunna helt eller delvis försörja sig
själva. Redan vid en ålder, då eleverna i läroverken avlägga sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
