Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Sigfrid Hansson: Industriarbetarungdomens mentalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 Sigfrid Hansson
mogenhetsexamen, befinna sig arbetarpojkarna mitt uppe i "kampen
för brödet". Då arbetarynglingen går att fullgöra sin värnplikt,
anser han sig med rätta vara en fullgod arbetare, även om man inom
vissa industrier fastställt en högre åldersgräns för dem, som i
lönehänseende kunna göra anspråk på att bli betraktade som sådana. Den
relativt oberoende ekonomiska ställning, vari den unge
industriarbetaren under normala förhållanden kommer redan i tonåren, skänker
honom en känsla av att vara fullfjädrad. Han lär sig tidigt att lita
på sig själv och sin egen förmåga att slå sig fram i livet. Under
umgänget med sina äldre kamrater ute på arbetsplatserna blir han
invigd i mycket på gott och ont. Han får se och höra åtskilligt,
som hans unga sinne måhända borde förskonas från, men han
kommer också i kontakt med de stämningar, tankar och idéer, ur vilka
han — om han har något intresse för sitt andliga jag — hämtar
impulserna till en livsåskådning, som med olösliga band kommer att
förena honom icke blott med arbetarklassen inom hans eget land
utan även med klassbröderna i andra länder.
II.
Den, som växt upp och under många år verkat bland den i
andligt avseende livaktigaste och intellektuellt bäst utrustade delen av
denna ungdom, faller naturligtvis lätt offer för frestelsen att
idealisera. För min del är jag emellertid inte blind för det faktum, att
det som jag erfarit och som jag nu kommer att skildra, långt ifrån
äger sin tillämpning på alla unga industriarbetare. Men jag är
övertygad om, att min skildring passar väl in på de stora skaror, som
särskilt äga förmåga att göra sig gällande ute i livet och följaktligen
kunna göra anspråk på att få framträda som exponenter för den
moderna industriarbetarungdomens mentalitet. Jag tänker då först
och främst på den ungdom, som samlas i de socialdemokratiska
ungdomsklubbarna och i de tusentals studiecirklar, som finnas inom
Arbetarnes bildningsförbund. Det är framför allt där vi ha att söka
den brådmogna och självsäkra typ, varom jag i det föregående tålat.
Hur den betraktar sig själv, framgår av ett uttalande, som en av
dessa ungdomar nyligen gjort i en av våra socialdemokratiska
tidningar. Där togs upp till skärskådande det kända talet om, att vår
tids ungdom saknar ideal, att den icke hyser respekt för traditioner,
att den vänder sig bort fråri auktoriteterna och går sina egna vägar.
Det medgavs, att detta tal har fog för sig. Emellertid borde man
inte förglömma, att ungdomen alltid stått i opposition mot det gamla.
Ingen föregående generation torde likväl ha stått i ett så utpräglat
motsatsförhållande till det bestående som den nu uppväxande
ungdomen. För denna ha — hette det i den åsyftade tidningsartikeln —
alla värden vänts upp och ned under den tid, som gått sedan
världskriget rasade, och de, som växa upp under en sådan brytningstid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
