Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Sigfrid Hansson: Industriarbetarungdomens mentalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriarbetarungdomens mentalitet 485
halle för att medverka vid en av Arbetarnes bildningsförbund
anordnad föreläsningskurs, kan man vara säker om att träffa på dem här
och var i gathörnen, totalt likgiltiga för det, som lockar deras
bild-ningsintresserade kamrater till Folkets hus eller goodtemplarlokalen.
Många av dessa ungdomar äro helt visst icke avogt stämda mot
bildningsverksamheten och föreningslivet i och för sig. De ha ingenting
emot, att andra hålla på därmed, blott de själva få vara i fred. En
slags andlig livaktighet kan helt plötsligt blossa upp hos dem, t. ex.
när det är fråga om att deltaga i offenliga rabaldermöten, särskilt
om dessa anordnas av den falang inom arbetarrörelsen, som för sin
existens skull måste konkurrera med de enklare folknöjena. I så
fall infinna sig dessa ungdomar närmast för att få litet omväxling till
biografdramerna, fotbolls- och boxningsmatcherna. Och liksom de
bäst gilla den skarpaste boven på biografduken och den skickligaste
kämpen på fotbollsplanen eller inom "ringen", skänka de lika
oförbehållsamt som högljutt sitt bifall åt den munvigaste och mest
demagogiska vid rabaldermötena. De komma därvid ofta omedvetet att
spela en mycket betydelsefullare roll än den, som de tilldelat sig själva.
De deltaga nämligen i opinionsbildandet i frågor, som de äga mycket
små om ens några förutsättningar att befatta sig med. Många av de
"protestresolutioner", som fyllt den kommunistiska pressens spalter
under de senaste åren torde nog ha kommit till under förhållanden, som
jag nu skildrat. Men det gives nog också många exempel på, hur
arbetarynglingar och arbetarflickor med föresten på denna väg
orienterat sig över till ungdomsklubbarna, antingen de socialdemokratiska
eller de kommunistiska. Och därifrån är icke vägen lång till
studiecirklarna och föreläsningskurserna. Medlemskapet i
fackföreningen förutsätter däremot numera i regel icke ett personligt
initiativ. Det anses självklart, att den unge arbetaren — även den
indi fferente — skall ansluta sig till vederbörande fackförening, så snart
han uppnått den föreskrivna åldern — 15, 16 eller 18 år.
VII.
Jag nämnde de kommunistiska ungdomsklubbarna. Det kan
därför vara lämpligt att nu ägna några ord åt den andra av de två
kategorier industriarbetarungdom, som finnas vid sidan av den av mig
först skildrade. En uraktlåtenhet härvidlag skulle icke blott lämna
en lucka i min framställning utan säkerligen också tagas illa upp av
de nu åsyftade ungdomarna, trots att man i kommunistpressen
betecknat min medverkan vid denna kurs som det mest infernaliska och
nattsvarta förräderi mot arbetarklassen. Egentligen är detta
sistnämnda, d. v. s. den utpräglade böjelsen att tillvita andra låga
bevekelsegrunder, mycket betecknande för kommunismens psyke och
den kommunistiska ungdomens mentalitet. Denna missaktning för
oliktänkande överträffas på det hållet endast av känslan av egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
