Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Litteratur - Voltaire: Traktat om toleransen - Anders Örne: Nationellt och internationellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 499
Caias tog. Med en viss bitterhet i tonen skriver Voltaire: »Från den 7
mars 1763, tills den avgörande domen föll, dröjde det ännu två år: så
lätt går det för fanatismen att beröva en oskyldig livet, och så svårt är
det för förnuftet att låta honom vederfaras rättvisa.»
Voltaire skulle inte ha varit den smidige polemiker han var, om han
underlåtit att påpeka hur han i själva verket befann sig i från kristen
synpunkt mycket gott sällskap, när han predikade tolerans. När han i
ett kapitel besvarar frågan om Kristus predikat intolerans, bereder det
honom inga större svårigheter att dra fram hur nästan alla Jesu ord och
handlingar förkunna mildhet, tålamod, fördragsamhet. Tyvärr var det på
Voltaires tid ändå större divergens mellan lära och leverne bland de
kristna än i våra dagar. Några försök att skyla över denna divergens
kan man inte beskylla honom för.
Vi ha all anledning att med den här behandlade traktaten som första
förmedlare uppmärksamma Voltaires kulturella insats. Denna har
bedömts mycket olika, men man torde inte begå någon större orättvisa, om
man påstår att de, som funnit anledning till kritik — ofta i mycket
obalanserad form — nästan undantagslöst kunnat föras till den grupp, som
mer eller mindre direkt träffats av hans ironi och satir. För övrigt visar .
den energi, som präglat angreppen mot Voltaire, att hans kulturkritik
verkligen blottat de sjuka punkterna.
När vi med en viss tillfredsställelse konstatera vår egen tids
jämförelsevis utbredda tolerans, vore det inte rent spel att glömma bort den
betydelse Voltaire haft för utvecklingen. Den maktställning inom kulturens
värld, som han lyckades skaffa sig under 1700-talets senare hälft,
utnyttjade han främst för att stärka och fördjupa sin kamp för upplysning.
»Jag sår ett korn, som en dag skall ge skörd;» när han formulerade den
satsen, visade han sig ha klar blick för den allmänna utvecklingstendensen.
Sven Q. Strand.
Anders Orne: Nationellt och internationellt. Bonniers 1930. Kr. 5:50.
Man kan väl förstå, att Orne velat i bokform samla en del av sinai
offentliga inlägg i den näringspolitiska debatten under senare år. År
man polemiker som Orne, och därtill med ett temperament utan
påfallande tröghet men fullt av hetsigheter, råkar man stundom fälla omdömen
och forma uttryck, som ryckta ur sitt sammanhang kunna missbrukas till
att ge en falsk bild av talarens eller skrivarens uppfattning. Då är det
bra att kunna hänvisa till urkunderna i en form2 som är lite lättare
åtkomlig än riksdagstryck och gamla tidningsnummer.
Det är det fria handelsutbytet mellan folken de flesta inläggen syssla
med, och det är väl bekant, att Orne hör till de lidelsefulla försvararna
av den fria handeln och även i allra största utsträckning av »det fria
näringslivet» över huvud. Med »frihet» menas därvid frihet från
statligt tvång eller från monopolistiska sammanslutningar av enskilda
näringsidkare. Detta starka framhävande av den ekonomiska frihetens
betydelse kan förefalla den utanförstående mera »liberalt» än
»socialistiskt», och inte sällan har Orne därför betraktats som den där följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
