Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 sept. 1930 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN LÄSARNA
ISOLERAD AVRUSTNING.
I sjätte häftet av Tiden 1930 har Harald Åkerberg en artikel, »Den
internationella avrustningen», som hos mig, och jag tror hos många andra,
väckt undran över en del ledande partivänners sätt att se på och tänka
över problemet.
Genast skall här sägas ifrån att jag för min del inte alls hyser någon
misstro angående dessa partivänners uppriktiga vilja i arbetet för
avrust-ning och fred. Vad som gör att jag här nedan vänder mig emot deras,
och speciellt Åkerbergs, resonemang och argumentation är att de, ehuru
verkliga realpolitiker, fastnat så pass i sina egna argument att dessa till
slut blivit verkliga käpphästar med vilka man far land och rike kring.
Var och en har ett visst, som det tycks, för alla tider och för varje
tillfälle passande tema, vilket får tjäna som ledrrfbtiv i symfonin om den
isolerade avrustningens dåraktighet. Åkerberg har specialiserat sig på<
»farliga sjörövare» och »kryssare och snabbgående torpedbåter», vilka
sistnämnda för handelsfartygens del gent emot de förra kunna sägas
vara att likna vid, om inte precis snälla parkta;nter, så dock något i stil
med londonbobbies lotsande de små barnen över någon starkt
trafikerad gata i närheten av Piccadilly Circus eller någon annan stans.
Åkerberg börjar sitt opus med att påpeka att man vid diskuterandet av
avrustningsfrågan »bör börja med distinktionerna». »Man bör göra klart
för sig, vad man vill, vad innebörden är i de slagord och invektiv, som
användas; vad det är som skiljer de olika riktningarna åt eller rent av
huruvida det är något verkligt svalg befäst dem emellan».
Vad man vill! Ja! Vi pacifister vill avrustning. Även om den till
nöds måste bli en smula isolerad. Ville inte Åkerberg det?
Slagorden och invektiven kunna vi väl komma överens om att lämna
ur räkningen då det är mer än troligt att alla parter synda på nåden i
ungefär lika stor utsträckning.
Svalget som skulle skilja de olika riktningarna åt!?
Nog måste man väl ändå medge att detta existerar. Men det konstiga
med det svalget tyckes vara att det ej, sotai man gärna vill föreställa
sig, har utsträckning i första, andra och tredje dimensionen utan kan
till formen närmast angivas som sluten, elipsformad, så att det blir
betydligt större avstånd mellan fredsvännen amiral Linldman och
fredsvännen Arthur Engberg om de stå i längdaxelns riktning än vad det
är mellan fredsvännen Åkerberg och min ringhet om vi stå i
tväraxelns. Men fredsvänner äro vi allesammans fast vi attraheras åt olika
poler på längdaxeln. Åkerberg tillhör den typen av fredsvänner som
resonerar så här: »Vi kunna ingenting företaga oss förrän de andra
(alla?) avrusta ty då bli haven fulla av sjörövare». Förlåt en stilla
fråga: bli de inte fulla av sjörövare om alla avrusta? Och hur kunna
Backlund och Åkerberg slå sig i ett pansarbåtsdäck på den saken? Är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
