Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 okt. 1930 - Ernst Wigforss: Ungdomens uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationalekonamin studeras ivrigt nog och i alla händelser ivrigare än den
marxistiska, så erbjuder denna utveckling nog så intressanta problem men
gör inte bilden av allmänhetens inställning väsentligen annorlunda.
Så mycket värre för allmänheten, svarar kanske nationalekonomen.
Den får lida sitt straff, då den bryter mot de ekonomiska lagar, som
vetenskapen konstaterat. Man kan inte tvinga människorna att se
sanningen, när de inte vilja, men denna deras ondska är väl intet
bevis mot nationalekonomins vetenskaplighet. Nationalekonomerna
få ta lekmännens misstroende med samma ro, som
naturvetenskapsmännen göra, då t. ex. deras förklaringar av naturförloppet kalla
fram känsloreaktioner från folk, som hänga fast vid den bibliska
skapelseberättelsen. Vad som gör, att de flesta vetenskaper inte mötas
av samma misstro som nationalekonomin, är helt enkelt att deras
resultat inte stöta så många intressen eller så ingrodda fördomar för
huvudet. Vi förvåna oss inte, fortsätter denne talesman för
nationalekonomin, om protektionisten stegrar sig, då han inte kan komma
undan vår vetenskapliga bevisning för att frihandel mellan folken
skapar större välstånd än konstlade skyddsåtgärder. Och det kan
inte vara något fel på vetenskapen, därför att socialisten, som kanske
ropat bravo till våra bevis mot protektionismen, inte vill följa med
längre då vi fortsätta att med samma metod göra klart, hur den fria
konkurrensen och det fria bytet överhuvudtaget äro ekonomiskt mest
fördelaktiga, och att socialistiska ingrepp i näringslivet sänka
välståndet lika obevekligt som tullar och andra hinder för
utrikeshandeln. Det är inte underligt att fackföreningsmannen känner olust
inför nationalekonomens bevis för att arbetslösheten är ett resultat
av fackföreningarnas lönepolitik, och om ett politiskt parti ställt
upp arbetslöshetsförsäkring på sitt program, är det mänskligt —
alltför mänskligt — att det inte är trakterat av en ekonomisk vetenskap,
som gör det troligt, att åtminstone en obligatorisk försäkring skadar
det ekonomiska framåtskridandet så starkt, att de omedelbara sociala
fördelarna av försäkringen bli mer än uppvägda. Om de politiska
partierna eller de av nationalekonomerna irriterade grupperna inte
bry sig om att tränga in i frågorna och tillägna sig den
nationalekonomiska bevisföringen utan bära reagera genom att uttrycka ett
allmänt misstroende mot den ekonomiska vetenskapen och hänvisa till
något slags oförytterlig människorättighet att inte känna sig
övertygade, så bör nationalekonomen kunna lugnt lägga en sådan kritik till
handlingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
