Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 okt. 1930 - Erik Blomberg: Tidens romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554 Erik Blomberg
skinliga skuggor, till sinnebilder för verkligheter från en annan värld,
från själens och idéernas rike. Rummet bleknar, förandligas, blir en
symbol för den själsliga isoleringen. Baudelaire hade redan i sina
prosadikter "Spleen de Paris" tagit sin tillflykt till denna illusion
och upptäckt dess intighet. I "La chambre double" stänger han in
sig på sin kammare och förlorar sig där i en doftande, dödstung
skönhetsdröm, som förvandlar hans usla kyffe till ett skimrande,
tidlöst paradis, tills verkligheten väcker honom med ett par brutala slag
på dörren och omgivningen återtar sin avskräckande fulhet, tiden sin
råa diktatur. Det är romantikens dubbla perspektiv i naturalistisk
blixtbelysning.
Men om alltså 1800-talet slutade med individualism, var detta icke
den enda formen.
Medan senromantiken dör ut under seklets sista decennier,
bryter det fram en ny, transformerad romantik, som upptar i sig
naturalismens och impressionismens utåtriktade skärpa och
sinnlighet, deras positiva krav på liv och rörelse. Den visar slående
överensstämmelser med förromantiken, med Sturm und Dräng, hundra
år tidigare. Inte minst däri, att den så starkt hävdar det fria
suveräna jaget, det subjektiva elementet som sin drivande kraft.
Här finner man individualister av annat slag och starkare virke,
upprorsmakare mot samhället och kulturen fyllda av en oinskränkt
självhävdelse. Strindberg och Nietzsche höra till dem. De kunde
kallas den nya tidens förromantiker. Den unge Strindberg och den
unge Goethe ha mycket gemensamt. Mäster Olof är 1870 och
80-talens Sturm und Drangdrama liksom Goethes Götz och Schillers Die
Räuber voro 1770- och 80-talens. I sitt revolutionära trots blev
Strindberg liksom sin store föregångare profetisk; hans revolt var inte bara
individens mot det stelnade samhället och kyrkan, han förde också
massans talan, folkets mot förtrycket. Kyrkklockan som Mäster Olof
ringer för att kalla samman till mässa, blir en stormklocka, ett rop
efter frihet. För Strindbergs förbindelser med den äldre
romantiken har den moderna litteraturforskningen funnit många andra
intressanta belägg, inte minst i hans enligt programmet naturalistiska
arbeten. Senare kom ju Strindberg under inflytande av en annan
och ännu våldsammare individualism, Nietzsches, som var
antidemokratisk. Det blev framförallt denna individualism, som gav tiden
sin färg. Nietzsche hatade demos, därför att den med sin tröga
massa hindrade den fria rörelsen uppåt och framåt,
personlighetens frigörelse, förverkligandet av övermänniskan. Nietzsche blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
