Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 okt. 1930 - Erik Blomberg: Tidens romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidens rönt antik 555
den store återupplivaren a v den heraklitiska världsåskådningen, mot
den kristna kulturens stelnade former satte han med hela sin
hänsynslösa lidelse den dynamiska principen. Zarathustra är en
åter-uppstånden Faust, på samma gång det självhärliga renässansgeniet
och en mystisk forntidsmager som i Makrokosmos sällsamma tecken,
under dunkla besvärjelser söker betvinga naturen. Han är både
romantiker och naturalist.
Sin teoretiska utrustning hämtade sedan denna kraftmedvetna
subjektivism från en rad av filosofiska system, i hög grad inspirerade
av Nietzsches profetiska insats, läror som i medveten motsats till
1800-talets rationalism och positivism återupplivade den gamla romantiska
eller metafysiska idealismen från hundra år tillbaka. Här kan jag icke
gå närmare in på dessa olika strömningar, pragmatism, fiktionalism,
värdeidealism och vad de kallas, de stå ju ännu i sitt flor, och ingen
har kunnat undgå att komma i kontakt med deras idévärld under
en eller annan form. Gemensam är emellertid deras karaktär av en
energisk reaktion mot den mekaniska och intellektualistiska
livsåskådning, som har så många beröringspunkter med den tidigare
upplysningen — deras betonande av känslans rätt och av livets outtömliga
rikedom, som aldrig kan pressas in i stela logiska formler utan kräver
en rangplats åt den fria viljan, det aktiva jaget som ett absolut
värde, högre än sanningen och — inom vissa riktningar — t. o. m.
bestämmande den.
Bergsons intuitionsfilosofi har hos den stora kulturpubliken
kommit att stå som den populära galjonsbilden för detta brusande skepp
på spekulationens hav. Och att det är en genuint romantisk filosofi
vill väl ingen bestrida — med sina djupaste rötter hos Fichte och
Schelling, kanske ännu mer hos den förre än den senare, ty den
framåtträngande, nyskapande handlingen, elan vitale, som termen
lyder hos Bergson, spelar här som absolut princip en ännu större
roll än den schellingska panteismen. Kanske invänder någon att
Bergson i alla fall hämtat både stoffet och metoden till sin
världsåskådning från de moderna naturvetenskaperna och den av dem
influerade psykologin, men det gjorde också det romantiska
tänkandet, isynnerhet Schelling på sin tid från den då uppblomstrande
naturkunskapen, fast han transformerade den i en personlig mystik på
ett sätt, som åtminstone förefaller en lekman att ha många
beröringspunkter med Bergson.
Men vad jag här skulle vilja särskilt starkt betona är att denna
säregna förbindelse hos den franske filosofen mellan modern natu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
