Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 okt. 1930 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN LÄSARNA
Arbetarna och fosterlandet.
»Arbetarna ha intet fosterland», skrev en gång Karl Marx i sitt
Kommunistiska Manifest. Dessa ord av denne socialismens lärofader, jämte
den omständigheten, att arbetarna associerat sig med andra länders ar-*
betare, ha alltid tagits till försvar för påståenden om fosterlandslöshet,
fosterlandsfientlighet ete, som av arbetarnas politiska motståndare riktas
mot dem. I våra dagar, då flaggans dag såsom nationaldag firas,
hembygdsfester anordnas och den ständigt aktuella försvarsfrågan diskuteras,
få arbetarna oftare än vanligt höra dessa beskyllningar. Men det vore
ingalunda rätt av arbetarna, att härvid uppträda som martyrer och göra
gällande, att de äro utsatta för beskyllningar som sakna grund.
Arbetarnas ställning till denna frågan har varit negativt passiv, ja mången gång
rent fientlig, ett förhållande, som i främsta rummet berott på den ställning
arbetarna intagit i samhället, men också på grund av okunnighet om vad
som innefattas i frågan: ha arbetarna ett fosterland?, för att icke nämna
alla dem som svurit på Marx’ ord såsom sanna, emedan han har sagt dem,
och vilka ord de fattat rent bokstavligt.
När därför arbetarna i våra dagar få sig tillvitade att vara
foster-landsfientliga stå de ofta svarslösa. Ställningen i samhället är ej
den>-samma som förr, och många arbetare anamma säkerligen fosterlandsidén,
ehuru de icke alltid ha klart för sig dess innebörd. Den spirande
hembygdsrörelsen har gjort frågan mer aktuell och ofta får man höra
personer säga sig hava hembygdskänsla men ej fosterlandskärlek. Dessutom
förklara sig arbetarna vara internationella, ett förhållande, som de ofta
sätta i motsats till nationella, och som gör att begreppen i denna fråga
äro många och svåra att hålla ihop.
Hur skola arbetarna då ställa sig till denna fråga: ha arbetarna ett
fosterland?, och hur skola de förklara och försvara sitt
ställningstagande ?
Arbetarna ha givetvis liksom alla andra människor ett fosterland, hem
och hembygd och de tillhöra också en nation. Detta är förhållanden, som
givas dem med födseln. Visserligen kan man vad det förra beträffar,
härifrån frånräkna dem, som tillhöra vandrarfolket eller övriga icke
bofasta individer. Hembygden är den bygd där man har hemortsrätt, hem
och familj. Fosterlandet är det land där man har medborgarrätt och
där ens hembygd är belägen. Nationen är det folk man tillhör genom
födsel, och som man sammanbindes med genom lagar, språk och kultur.
Internationalitet är den samhörighet man har med folk i andra länder.
Är man t. ex. bosatt i Stockholm och där har hemortsrätt, hem och familj,
så är stockholmsbygden hembygden, Sverge är fosterlandet och är man av
svensk härstamning så tillhör man den svenska nationen. Är man kung
kan man bilda en internationalitet med andra länders kungar. Men
inter-nationaliteten bestämmes icke enbart av klasställning. Den svenska natiø-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
