Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 okt. 1930 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationen kan t. ex. bilda en internationalitet med de flesta övriga Europas
folk på grundval av den gemensamma indo-europeiska härstamningen.
Hembygd och fosterland äro icke några motsatser, vilket icke heller
nationalitet och internationalitet äro. Hembygden är en del av
fosterlandet, som i sin tur är en del av hela världen. Hembygdskänsla och
fosterlandskärlek är en och samma sak. När man säger sig hava
hembygdskärlek men icke fosterlandskärlek, så är det blott halvhet och
egoism. Man förmår icke sträcka sin känsla utanför hembygdens
råmärken. Väl kan man ha känsla för det vackra i sin hembygd, för dess
historia, kultur och tradition, liksom man har större känsla för de
människor som stå oss närmast, men nog är det större och mer i
överensstämmelse med god internationalism, när man med denna känsla kan
famna ett större område: fosterlandet eller hela världen.
Nationalism är icke chauvinism eller imperialism. Det är endast att
ha känsla för den samhörighet, som vår gemensamma härstamning, språk,
kultur, lagar, statsbildning skapat. Någon motsättning mot internationalitet
är det icke. Det är snarare en del av internationell samhörighet, en del
som omfattar ett mindre område och som betingats av geografiska och
kulturella förhållanden. Om man därför är god internationalist, så bör
man också vara god nationalist och icke från denna känsla utesluta den
del av mänskligheten, som sammanfattas under benämningen nationen.
Det har sagts att arbetarna på grund av sin ställning i samhället icke
kunna känna samhörigheten med fosterlandet, så som övriga
medborgargrupper. Detta äger nog sin riktighet, och väl fattas ännu mycket innan
arbetarna fått sådan ställning. Det förhållandet att de alltjämt sakna
inflytande på de områden, som i sista hand bestämma deras existens
och ekonomi, vilket i sin tur bestämmer deras förmåga att få del av
fosterlandets kulturella och andliga tillgångar och sist men icke minst få
del av fosterlandets geografiska skönhet, gör, att de icke kunna känna
samhörigheten med fosterlandet och nationen fullt och helt.
Men för arbetarna återstår att även på detta område erövra sina
rättigheter steg för steg. Jämsides med den politiska och ekonomiska kampen
bör den kulturella följa eller som man säger kampen för värdena. Till
dessa värden höra otvivelaktigt rätten att äga en hembygd och ett
fosterland och rätten att tillhöra en nation och en internationalitet. Detta
innefattas också säkerligen i Karl Marx’ ord till arbetarna då han skriver
att de ha en värld att vinna.
Axel Johansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
