Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - In- och utrikes 26. 11. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 In- och utrikes
hjälpen åt de arbetslösa, men den löper risken att skadas ännu mer,
om de arbetslösa lämnas åt sitt öde. Därav det osäkra och
vacklande i den borgerliga arbetslöshetspolitiken. Man kan inte blankt
säga nej. Men man röstar ja utan inre övertygelse.
ÄR DET ARBETSLINJEN eller försäkringslinjen, som innebär
det svåraste hotet mot sund kapitalistisk ekonomi? Det är svårt
att avgöra. Från en synpunkt sett håller sig försäkringen mera i
periferin. Om man bortser från dess förmåga att fördröja en
lönesänkning — varvid den dalar öde med både den offentliga
fattigvården, arbetarnas enskilda sparsamhet och överhuvud taget allt som
stärker lönarbetarens ekonomiska motståndskraft — lämnas ju hela
den kapitalistiska produktionsmekanismen orubbad. Vad som skall
produceras och hur mycket som skall produceras och med vilka
metoder det skall produceras, allt överlämnas fortfarande åt den
enskilda företagsamheten, med direktiv från den i sista hand
bestämmande auktoriteten, d. v. s. konsumenternas individuella
efterfrågan. Försäkringen är bara en liten jämkning i den "normalt"
försiggående fördelningen av produktionsresultatet mellan
produktionsfaktorerna. "Arbetslinjen" kan å andra sidan uppfattas som
en öppen kritik mot själva det kapitalistiska produktionssystemet.
Det ser ut, som om arbetstillfällen vore för handen, som inte av
enskilda företagare utnyttjas. Och om detta förklaras av att
enskilda företagare måste ledas av hänsyn till räntabiliteten, betyder
offentliga arbeten, att denna norm för samhällsnyttan skjutes åt
sidan, d. v. s. man konstaterar att de enskilda kapitalisternas
intressen inte äro liktydiga med samhällets. Denna arbetslinjens
karaktär av kritik mot grundprincipen i det fria näringslivet kan
emellertid inte ha så mycket att betyda i samhällen, där detta
näringsliv redan är åtskilligt begränsat i sin frihet och utan
nämnvärd ovilja finner sig i att få verksamheten inriktad och
räntabiliteten påverkad av sådana statsingripanden som skyddstullar.
Balansen mellan arbetslöshetsförsäkring och offentliga arbeten blir
alltså mycket mera jämn, och oviljan fördelas tämligen opartiskt
mellan båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
