Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - Halvar Khennet: Fredsrörelsen anklagad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 Halvar Khennet
ningar. Verdun och Gallipoli, se där förebilderna! En intelligent
fältherre stormar icke sådana fästningar. Han kringgår dem. När
kriget på andra delar av slagfältet är vunnet, falla de som mogna
frukter i hans händer!
Vad skall då göras ? Är det författarens mening att militärväsendet
skall sitta i orubbat bo, med möjlighet att en vacker dag kasta oss in
i ett nytt elände ? Ingalunda! Jag är för min del av den bestämda
uppfattningen — i detta avseende torde jag fullt överensstämma med
de mest avancerade pacifister — att militärväsendet i sin nuvarande
form utgör en av de allra viktigaste krigsorsakerna, framför allt på
grund av dess betydelse för ökandet av den utrikespolitiska
spänningen i världen. Men denna avgjorda och mycket lätt insedda risk kan,
så vitt jag kan se, undvikas genom sådana medel, att fredsrörelsen
icke för den skull behöver frånsäga sig hjälp av den mycket
betydelsefulla del av allmänheten, som trots allt i militärväsendet ser en
möjlighet att under vissa omständigheter undvika krig. Medlen äro:
grundlags förbud mot anfallskrig, legaliserad militärstrejk vid
grundlagsvidrig mobilisering, demokratisering av officerskåren, förbud mot
privat krigsmaterialtillverkning, förbud mot privata
försvarsorganisationer samt slutligen en konsekvent allmän freds politik framför allt i
handelspolitiskt avseende.
De flesta av dessa åtgärder hava så många gånger omskrivits, att
det är onödigt att upptaga ett dyrbart utrymme med en upprepning.
Endast om de tre förstnämnda skola några ord yttras.
Grundlagsförbud mot anfallskrig skulle, redan det, i konstitutionellt
styrda stater utgöra en stark garanti mot äventyrligheter. Medlet att
konstatera, när anfallskrig föreligger är anvisat i Genêveprotokollet.
Emellertid har man, därom hava vi i Europa på sista tiden fått
riklig erfarenhet, alltid att räkna med möjligheten av omvälvningar,
ej alltid nödvändigt på illegal väg, varvid det är tänkbart, att en på
sådant sätt tillkommen regering kan vilja för visst syfte sätta sig över
till och med ett grundlagsbud. För sådant fall måste det sörjas för
att militärväsendet blir ett i regeringens hand obrukbart vapen.
Medlet härför är legaliserad strejkplikt för arméns personal i händelse
av en grundlags stridig mobilisering. Tekniskt sett kan detta
genomföras på det sättet, att militärväsendet i mobiliseringshänseende
ställes under en av regeringen oberoende myndighet, helst en
internationell sådan, t. ex. N. F :s råd eller den fasta mellan folkliga
domstolen i Haag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
