Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - Halvar Khennet: Fredsrörelsen anklagad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredsrörelsen anklagad 587
grunden, har avstängt sig från möjligheten att vinna anhängare bland
denna mycket stora grupp människor.
Om det nu vore så, att avrustningen vore det enda eller
åtminstone det effektivaste medlet mot krig, så skulle man trots det sagda
kunna medgiva, att den använda taktiken vore den riktigaste. Man
finge då inrikta sig på att genom styrkan i sin argumentering söka
vinna ett tillräckligt antal över på avrustningslinjen. Eftersom jtt
sanningen alltid bör ha en viss utsikt att segra till sist, så skulle
denna metod icke vara utsiktslös. Sannolikt är det på detta sätt man
resonerar inom avrustningsvänliga kretsar.
Men det är ju lätt att uppvisa — och det har redan gjorts
tillräckligt många gånger i den offentliga debatten — att avrustningen
ingalunda är det enda eller ens det ofelbaraste fredsmedlet. Det må i
denna korta uppsats räcka med en hänvisning till den omvälvning i
krigföringsmetoderna, som är en följd av krigsteknikens utveckling.
En modern "maskinarmé" behöver, det synes numera vara en
utbredd åsikt även bland militärer, ingalunda vara någon miljonhär.
Tanks och — i ännu högre grad — luftflottor, kunna skötas och
manövreras av några få tusental man, i varje fall av ett så ringa antal,
att det även i en "avrustad" stat kan uppbringas. Då man i
framtiden under alla omständigheter har att räkna med ett utvecklat
flygväsende, och då giftgaser och sprängämnen ju i fullt legitimt syfte
utgöra föremål för ständig tillverkning inom den kemiska industrin,
så innebär "avrustning", till och med en mycket radikal sådan, ingen
garanti för att krig blivit omöjliggjort. Möjligen kan det sägas, att
kriget försvårats och att vissa förutsättningar för krigspsykos
undanröjts, men dessa vinster äro icke så stora, att det är berättigat att för
den mycket ovissa möjligheten att nå dessa mål sätta hela fredssakens
lyckliga utgång på spel.
Dessutom: de stora ansträngningar, som, i stort sett förgäves, sedan
fredsslutet gjorts icke minst inom N. F., att åtminstone taga ett första
steg på nedrustningens väg, borde hava lärt fredsrörelsen, att de
krafter, som under nuvarande förhållanden motarbeta en sådan utveckling,
likgiltigt vad ursprung eller syfte dessa krafter än hava, äro så
utomordentligt starka, att det måste förutses, att ett fortsatt försök att
forcera dessa hinder kommer att kräva utomordentliga
ansträngningar, utan att företagets utsikter ändock äro nämnvärda. En sådan
taktik kan endast förliknas vid vissa militära befälhavares försök att,
med bortseende från offrens storlek, storma ointagliga fientliga ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
