Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - Stellan Arvidson: Brantings tal och skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brantings tal och skrifter 607
till ett verkligt folkhem, då vilken enkel högeragitator som helst kan
lyckas inbilla folk att arbetarklassen, om den kommer till makten,
kommer att ta ifrån småfolket deras sparade slantar, deras grisar
och höns och kor och sängar och bord. Så skedde faktiskt 1928.
Och det var möjligt helt enkelt därför att man under de sista tjugu
åren inte fått läsa något alls i den socialdemokratiska pressen om
vad socialism är. Partiets ledning har inte haft blicken öppen för
den oerhörda vikten av teoretisk klarhet, av teoretisk upplysning.
Har man, då det gällde att för socialdemokratin vinna även andra
samhällslager än industriarbetarna, varit rädd för att ta ordet
socialisering i munnen? I så fall har denna rädsla grymt hämnat sig.
Man behöver endast gå till Brantings egna skrifter för att kunna
konstatera, hur tacksam socialistisk propaganda kan vara, om den
lägges upp förståndigt. Brantings skrifter bör ge oss en anvisning
om den rätta vägen. Det kan inte vara ur vägen att i partiets egen
tidskrift peka på, vad som verkligen försummats, och det är på sin
plats att göra det i en anmälan av Brantings skrifter, därför att de
bättre än något annat visar, hur det ofrånkomliga behovet efter
teoretiskt socialistisk upplysning en gång tillgodosetts. Om vi i den
vägen har en tradition att bygga på, så är denna ett arv från
Hjalmar Branting.
4.
De två närmaste banden för oss närmare Branting som
partiledare: de ger oss en ingående kunskap om Brantings livslånga kamp
för politisk demokrati, krönt av författningsreformen 1918. På detta
fält finns ingen vacklan, marschen gick i fyrtio år rakt på målet.
Naturligtvis kan det bli föremål för diskussion, om hela den skörd,
som 1918 stod färdig, verkligen bärgades in. Pressningen av
händelserna ute i Europa var så stark, att det förefaller rimligt att man
inte slagit av på fordringarna. Vi hade kanske under sådana
förhållanden nu sluppit att dragas med en reaktionär första kammare,
med monarki, med skattestreck o. s. v. Den saken skall emellertid
inte här diskuteras. Brantings och den svenska socialdemokratins
ståndpunkt till dessa problem var så klar den kunde vara, och de två
banden ger full upplysning om åt vilket håll socialdemokratin, om
den inte vill svika sitt föregående, är tvingad att gå: mot en stat,
där den politiska demokratin är fullt genomförd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
