Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - Stellan Arvidson: Brantings tal och skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608 Stellan Arvidson
Den politiska demokratin stod för Branting alitid blott som ett
medel för genomförandet av den ekonomiska demokratin,
socialismen. I sina ungdomsskrifter betonar han detta ideligen. Det är
därför rätt förvånande, att man finner så litet härav i sjätte
bandet, "Ekonomisk och social arbetarpolitik". Socialiseringstanken har
faktiskt inte hållits levande i svensk socialdemokratisk politik under
de sista tjugu åren. Visserligen tillkom under den första brantingska
regeringen och på Brantings initiativ socialiseringsnämnden, men stort
mer har man väl inte att peka på. Att gå upp i dagspolitiken, i den
politiska och fackliga kampen för dagen, är nödvändigt för vilket
parti som helst, men det gäller att aldrig förlora slutmålet ur sikte.
Det är ju självklart, att Branting -själv och likaså varje ledande
socialdemokrat (ett par undantag, som hittills ingenting betytt, behöver här
inte namnges) sett framåt mot en tid, då arbetarrörelsen blir så
stark, att den kan ta itu med socialiseringsverket. Men det är en
viktig uppgift att se till att även de djupa leden har slutmålet klart
för sig och att hela folket göres medvetet om innebörden i detta
framtidsmål, till vars förverkligande man kanske en vacker dag är
tvungen att skrida, pådriven av förhållandenas eget tryck och utan att
ha tid att i tillräcklig grad upplysa allmänheten, en sak som inte är
gjord på några år.
Det femte bandet — "Världskriget, revolutionerna och freden" —•
är svårare att ta ställning till. Ingen har mer än Branting gjort sig
förtjänt av det nobelska fredspriset, ingen har som han äran av att
Sverge hölls utanför den stora världsbranden. Även den, som ogillar
Brantings positiva försvarsvänlighet, måste tacksamt konstatera hans
oerhörda insats i fredsarbetet. Och även om hans principiella
inställning ibland kunde förefalla strida mot den internationella
socialistiska grundsynen — ententens krig mot den tyska kaiserismen var
dock inte något krig för det franska eller engelska proletariatet, men
däremot var det i likhet med varje modernt krig ett massmord på
arbetare av arbetare ■— så tystnar kritiken inför den verkliga insats
han gjort i fredens och nedrustningens tjänst.
Om de övriga banden skall jag fatta mig kort. Det åttonde
behandlar stridsfrågor inom arbetarrörelsen, där man främst fäster sig
vid striden mot de anarkistiska tendenser inom den svenska
arbetarrörelsen, vilka Branting tämligen grundligt lyckades ta död på. Nionde
bandet hör till den mest uppfriskande läsning, som socialistisk
litteratur har att bjuda på: Brantings livfulla referat från socialdemo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
