Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - Gustaf Alegård: Tysklands nativitetsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLANDS
NATIVITETSFRÅGA
Av GUSTAF ALEGÅRD.
Den låga nativiteten är ett problem, som länge sysselsatt såväl
politiker som vetenskapsmän i så gott sorn alla civiliserade stater.
I de allra flesta kulturländer kan ju som bekant en sänkning i
födelsetalen konstateras, särskilt efter världskriget. Denna sänkning är
visserligen mycket olika kraftig — icke många länder ha så
sensationella siffror att peka på som Sverge — men tendensen är
dock överallt så markant, att staten haft sina blickar riktade på
frågan. Särskilt bekant är ju Mussolinis många försök att med
mer eller mindre tvång söka öka födelsernas antal, med vilken
verkan får framtiden utvisa. Frankrike har ju sedan gammalt varit
känt för sin låga nativitet, vilken förr betraktades såsom en enstaka,
isolerad och egendomlig företeelse. Rädslan för "la depopulation"
var stor och otaliga äro ju också de förslag som framkommit i detta
land med syfte att öka födelsernas antal. Gå vi till den motsatta
ytterligheten, så äro i Europa de slaviska folken utan jämförelse
de fruktsammaste, på något avstånd följda av de romanska. En
tämligen enstaka företeelse i den västeuropeiska kretsen är
Holland, som ännu står ganska oberörd av de nutida tendenserna
beträffande fruktsamheten.
Ett land, som förr ofta framhölls såsom särskilt livskraftigt
i folkökningshänseende, var Tyskland. Mest var det väl Frankrike,
som gärna ville låta påskina den stora fara för "la douce France"
med dess låga nativitet som arvfiendens kraftiga folkökning innebar.
Ännu minnas vi Clemenceaus ord: det finns 20 milj. för många
tyskar i världen! Emellertid har ställningen mellan de två länderna
på senare tider blivit helt annorlunda i befolkningshänseende.
Frankrikes födelsetal håller sig tämligen konstant med endast någon
obetydlig sänkning, medan Tysklands fallit mycket hastigt. Man har
också i detta senare land börjat bli orolig även i sådana kretsar,
som icke i en stor folkmängd sett grunden för rikets makt och
styrka. Visserligen skulle det ju kunna tyckas, att så länge i
Tyskland födas över 1 milj. barn om året, och födelseöverskottet
uppgår till över 400,000 årligen (= 6,4 °/00 år 1927), bör faran för
avfolkning icke vara överhängande. Man kan ju också till jämförelse
nämna, att i Frankrike födas årligen cirka 700,000 barn, men att
födelseöverskottet dock är ganska lagt, år 1927 endast 65,000
(— 1,6 °/oo)- Som, synes är det en avsevärd skillnad i de absoluta
talen. Tyskland har årligen, om man bortser från emigrationen, ett
befolkningstillskott, som med mer än 300,000 överstiger Frankrikes.
Emellertid bör det genast framhållas, att denna bild endast är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
