Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - Gustaf Alegård: Tysklands nativitetsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612 Gustaf Alegård
chimär. Tysklands födelsetal minskas hastigt år för år, och med
ett slags acceleration komma framtidens födelsekullar att
automatiskt bli mindre och mindre, som vi skola se i det följande.
Samma fruktan för "avfolkning" som så länge funnits hos
fransmännen har nu också börjat sprida sig bland deras germanska
grannar i öster. En typisk företeelse härvidlag utgöra de s. k.
"Bunden der Kinderreichen", d. v. s. sammanslutningar av familjer med
mer än tre barn.
Det tyska ämbetsverk, som handhar riksstatistiken, Statistisches
Reichsamt i Berlin, har känt sig manat att utgiva en särskild
redogörelse för befolkningsproblemet i Tyskland, vilken utredning kan
vara av stort intresse att studera.1
Den egentliga nativitetsminskningen börjar först omkring
sekelskiftet. Födelsetalet var då 36,8 och sjönk sedan ned till 27,5 år
1913. Trots att födelsetalet sålunda sjunkit med % steg
födelseöverskottet tack vare den förbättrade dödligheten till 12,4 °/00.
Därför fattades det icke befolkningspolitiker, vilka gentemot den
allmänna oron inför födelseminskningen hävdade att en
naturnödvän-dig utveckling förelåg, vilken endast återförde folkökningen till ett
normalt läge. Hade nämligen utvecklingen fortsatt i samma tempo,
så hade Tyska riket år 1950 haft en befolkning på 90 milj.
Emellertid framhåller man, att den egentliga faran ligger däri, att denna
tillbakagång i födelse frekvensen kan fortsätta alltför långt, ty
teoretiskt kan födelsernas antal sjunka ner till noli, enär det ju är
beroende av den mänskliga viljan, medan å andra sidan en naturlig
gräns för dödlighetens tillbakagång måste finnas någonstädes.
Utvecklingen efter kriget har i viss mån givit pessimisterna rätt,
ty visserligen har dödligheten väsentligt förbättrats, men
födelseminskningen har varit ännu starkare. År 1927 föddes sålunda
endast 1,161,719 barn på en befolkning av 63,3 milj., vilket är 70,000
mindre än på 1840-talet, då befolkningen dock icke var stort mer än
hälften eller cirka 34 milj. Födelsetalet hade därmed sjunkit till
18,4 °/00 och den naturliga befolkningstillväxten till 6,4 °/00. I
förbigående må här som en jämförelse nämnas, att Sverges siffror för
nämnda år voro 16,i resp. 3,4, alltså avsevärt lägre.
Nu framhålles det dock av det tyska ämbetsverket, att dessa
siffror giva en alltför gynnsam bild av det rådande förhållandet mellan
födelsefrékvens och dödlighet, enär vid den nuvarande
ålderssammansättningen antalet dödsfall tillföljd av de högre åldersklassernas
ännu ganska ringa antal är jämförelsevis lågt. Det verkliga
uttrycket för nativitetsminskningen och dess betydelse för
befolkningsutvecklingen kan blott erhållas med hjälp av noggranna statistiska
metoder.
1 Beiträge zum deutschen Bevölkerimgsproblem. Sonderheft zu Wirtschaft
und Statistik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
